I en källare ett stenkast från Sveavägen har Stockholms spelmuseum slagit upp portarna. Direkt när man kommer in möts man av en vägg med bilder på Spacewar och Pong, två spel från datorspelens barndom på 1960- och 70-talen. När man går genom museet rör man sig framåt i spelhistorien som presenteras genom texter, konsoller och arkadspel, tills man når samtiden i virtual reality-rummet. Poängen är inte bara att man ska lära sig om spelhistorien, utan det är lika mycket ett museum där man får prova på spel.

– I rummen visas olika tidseror med exempel på spel som varit inflytelserika från den tiden. Man ska ha kul och men också lära sig saker, kunna sätta in spelen i ett sammanhang och se vad de har haft för historisk betydelse, säger Tobias Bjarneby, som startat museet tillsammans med Daniel Grigorov.

– Sverige är ju ett framgångsrikt spelland, både vad det gäller spelutvecklare och spelkultur, och vi tyckte att ett spelmuseum borde finnas här.

Länge gick spelutvecklingen mot att skapa så realistiska spel som möjligt. Grafiken blev alltmer avancerad. Det återspeglas också i museirummen där streckgubbar och pixliga miljöer efterhand ersätts av detaljrikedom och spel med nästan fotorealistiska karaktärer.

– Under eran som började på 1990-talet var filmen slutmålet, det skulle bli lika snyggt som film, det skulle vara interaktiva storbudgetspel. Det gjorde att man inte vågade ta så stora risker. Men det har förändrats med indie- och mobilspel. Nu är vi tillbaka i en lekfullare värld, där man hämtar mer influenser från spelhistorien och man har gått tillbaka till ett blockliknande utseende. Det är kul att se barn testa Pacman i dag och tycka att det har ett karaktäristiskt utseende. Cirkeln har slutits, säger Tobias Bjarneby.

En anledning till att tiden är mogen för ett spelmuseum är att det i dag finns tillräckligt många som spelat sedan barnsben.

– Nu finns det många 40-åriga nostalgiker. Vi har haft otroligt mycket folk här i helgen och det är framför allt föräldrar i den åldern med sina barn.

Stockholms spelmuseum hade runt 1 000 besökare under den första veckan efter invigningen första september. Men när jag är där en torsdagseftermiddag är det tomt på folk, så när som på Steve Woodruff och hans son Oliver, 11 år. De är de typiska besökarna – en förälder med sitt barn, där båda har ett stort spelintresse.

När jag frågar Steve om han har spelat några av spelen på museet som barn skrattar han och sveper med handen genom rummet.

– Jag har växt upp med pretty much alla spel som de har här.

I vanliga fall spelar Oliver mest legospel, Steve vill inte att han ska spela våldsamma skjutaspel. Här har han fastnat för virtual reality, något

även Steve är begeistrad över. Och han tycker att det är på tiden med ett museum.

– Det är briljant med ett museum, äntligen! Det är kul att se alla de gamla spelen.

Oliver har spelat med vr-glasögonen på i över en timme. Han och pappa Steve insisterar på att jag måste testa. Jag sätter på mig de stora glasögonen som liknar en cyklop fäst vid en lång kabel som ringlar bort över golvet. Plötsligt öppnar sig en annan värld framför ögonen och jag svajar till. Jag befinner mig i en lagerlokal där packlådor glider förbi på ett löpande band, det står arkadspel utställda i rummet och ett robotliknande leddjur kryper förbi på golvet. Genom att trycka på en knapp kan jag teleportera mig i lokalen.

Vad spelet går ut på förstår jag aldrig, trots att Oliver försöker förklara vad jag ska göra. Men upplevelsen av det virtuella rummet är häftig, det känns som att det knappt kommer att finnas några begränsningar för vad ett spel kan vara i framtiden. Något som Tobias Bjarneby instämmer i.

– Jag tror att spel kommer att sys ihop med så mycket annat, jag tror inte man kommer att tänka lika mycket på vad som är film eller musik eller konst eller spel. Spel kan vara allt möjligt, det är det som är så fascinerande.

Har datorspel börjat få ett erkännande som konstform?

– Det tycker jag, mycket i och med indiespelen. Att det har kommit enklare spel har breddat uttrycket, det har gjort att det fått ett annat erkännande. I dag finns det spel som är ren konst, de ska upplevas som konstverk.

Stockholms spelmuseum har öppet ons-sön. Inträde: 60 kr.