Det har varit speciellt två fall som har uppmärksammats i helgen, när Svenska motståndsrörelsen delade ut propaganda utanför Bokmässan och när två personer täckte över ett bokbord med Nya Tider i samband med en programpunkt kring boken Flyktingfängelser. Hur agerade ni på de här händelserna?

­– I det första fallet diskuterade vi med vår säkerhetsorganisation och gick därefter vidare till polisen för att undersöka om de hade rätt att demonstrera och det hade de inte så då gick dialogpolisen in och förde en diskussion med personerna. Eftersom det här skedde på en plats som vi inte förfogar över på Bokmässan kunde vi inte agerat mer än att föra en dialog med polisen.

­­– I det andra fallet hörde den som är ansvarig för den del av mässan där det här skedde av sig till mig direkt och berättade att det här hade hänt och då fick vi ganska snabbt fram fotografi på de här personerna. Morgonen efter tog vår hallchef kontakt med utställaren Nya Tider och visade bilden på personerna och frågade om det fanns någon koppling till dem, vilket de nekade till. Nu kommer vi göra en mer djuplodande utredning av det här för det kan finnas fler vittnesmål som kan spela in.

Vad är det ni kommer att utreda?

­– Jag kan inte gå in i detalj på det men vi kommer göra en utvärdering av årets mässa. Eftersom den här utställaren är här för första gången behöver man sammanväga olika delar av vad det har inneburit och utvärdera det.

Om det skulle visa sig att personerna har koppling till Nya Tider, vad innebär det?

­– Då är det direkt olämpligt. Och oavsett vilket är det deras publikation som spridits på ett sätt som för Bokmässan är oacceptabelt. Det är en tydlig provokation och de här personerna har betett sig på ett sätt som i alla fall personerna i panelen uttryckt som obehagligt. Vi har nu fört en dialog med utställaren som var misstänkt för att ligga bakom, eftersom vi tycker att det alltid är bättre att prata med än om den berörda. Vi kommenterade det inte så mycket då för att det är bättre att vi själva får skapa oss en uppfattning om vad som egentligen har hänt.

Skulle ett samband med händelsen kunna vara en anledning till att de inte får ställa ut igen?

­– Det är flera faktorer som ska sammanvägas så jag kan inte peka på en indikation men visst hade det varit väldigt olämpligt.

Kände ni till Nya Tiders kopplingar till Svenska motståndsrörelsen innan mässan?

­– Vi hade för dåliga förkunskaper, vilket vi har varit helt ärliga med och det var därför vi tog beslut att försöka stänga ute de från mässan men då var det för sent.

Många upplevde sig hotade under mässan på grund av nazisternas närvaro. Hur ser ni på ert ansvar för deras säkerhet?

­– Ingen behöver känna sig osäker på Bokmässan, vi var oerhört väl förberedda på den här situationen och hade ständig dialog och bra samarbete med polisen och säkerhetspolisen.

Vad säger du till de som ändå upplevde sig hotade?

­– Bokmässan gjorde mer än vad vi bara kan men när de här krafterna flyttar fram sina positioner i samhället, och så länge vi, som alla förstår, inte kan ha åsiktsregistrering vid entréerna, så är det tyvärr så här samhället ser ut och det är svårt för oss som arrangör och mötesplats att ta ansvar för det.

Det har startat ett upprop där över 100 kulturarbetare kräver att Bokmässan ska vara nazifri nästa år, annars hotar de med massbojkott. Hur ser du på det?

­– Jag har inte läst artikeln från uppropet än men att ha en nazifri mässa... Här blir orden väldigt viktiga. Vi har som du förstår ingen åsiktsregistrering vid dörrarna till insläppet så vi måste avvakta och se hur det här är formulerat för att veta hur vi ska kunna tolka det.

­– Men det vi varit tydliga med i år är att debatten om Nya Tiders vara eller icke vara på Bokmässan så är vi inte ensamma med att ha problem med gränsdragningar. Det såg vi senast i Aktuellt förra veckan att det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till de här frågorna. Men vi var väldigt villiga att låta vårt förfarande debatteras och diskuteras för att vi ska kunna jobba vidare med frågorna. Det här var ett avstamp för oss som organisation för hur vi på ett bra sätt ska kunna jobba med gränsdragningsfrågan i förhållande till yttrandefrihet. Det är svåra frågor och det finns inga enkla svar. Det här är en process som precis är påbörjad och jag vill inte föregå den genom att gå in och dra några exakta slutsatser var vi kommer att hamna. Istället för att göra någonting förhastat när den här typen av upprop kommer så behöver vi få lite tid att göra vår läxa ordentligt och långsiktigt.