• I sin senaste bok synar Katarina Wennstam skamkulturens mekanismer.
Stockholms Fria

Hon synar skamkulturens mekanismer

Författaren, journalisten och debattören Katarina Wennstam har i sina böcker belyst mäns våld mot kvinnor och kvinnors utsatthet i samhället. Den nya boken Flickan och skammen är ett kritiskt reportage om ryktesspridning, sexualitet och skam.

Katarina Wennstam genombrott kom 2002 med den omdebatterade reportageboken Flickan och skulden, som i dag används i undervisningen på flera grundskolor, juristutbildningar och polishögskolan. Boken satte fokus på offrets situation, den våldtagna flickan, som fått bära skulden eftersom hon har fel kön. I den andra boken, En riktig våldtäktsman (2004), riktade hon uppmärksamheten mot gärningsmannen och omvärldens bild av honom. Kan en vanlig, trevlig kille våldta, frågade hon sig.

I den aktuella boken Flickan och skammen är det skamkulturens mekanismer som dissekeras. Kvinnor med olika bakgrunder och åldrar berättar hur de utsatts för sexuell ryktesspridning. Kända kvinnor som Marie Curie, Anne Boleyn, Monica Lewinsky och Hillary Clinton har alla smutskastats i offentligheten. Katarina Wennstam gör en historisk tillbakablick och visar hur kvinnans sexualitet har kontrollerats, fördömts, bespottats, straffats och låsts in. Hon har kallats för sköka, frilla, hora, vandringspokal, madrass, luder med mera, med mera.

Ibland har det inte ens med faktiska sexuella handlingar att göra, säger Katarina Wennstam. Om en kvinna tar för mycket plats eller klär sig för utmanande kan hon bli kallad för slampa. En tjej hon intervjuar i boken utsattes för ryktesspridning för att hon stod upp mot mobbare på skolan.

Slut-shaming är ett begrepp som du använder i boken. Vad betyder det?

– Slut-shaming handlar om att ha makt och kontroll över kvinnors sexualitet och livsutrymme. Ordet kommer från USA och innebär sexuell ryktesspridning. Det finns ingen bra översättning på svenska men det handlar om att sprida rykten om en tjej utifrån hennes sexualitet.

Både män och kvinnor kan sprida rykten, enligt Katarina Wennstam. Eftersom alla kvinnor och flickor i alla samhällsklasser riskerar att utsättas för ryktesspridning gör rädslan för att stämplas som hora att alla kvinnor påverkas. Genom skitsnack säkrar man sin egen position. Horstämplen är dessutom nästan som en smittsam sjukdom. Ingen vill vara vän med ”hon”, horan, och själv bli utsatt för slut-shaming.

– Många av de tjejer som jag har pratat med säger att det är det som har gjort mest ont, sveket från de egna tjejkompisarna. Känslan av att känna sig helt ensam.

Men i slutändan är det mannen som bestämmer om en kvinna ska stämplas som hora eller flickvän.

– Det är alltid han som sätter reglerna för hur en kvinna ska vara och bete sig. Det är han som godkänner eller tar avstånd. Han avgör om hon är flickvänsmaterial eller den man bara ligger med.

Katarina Wennstam beskriver den sexuella ojämlikheten med en sportmetafor där män och kvinnor spelar samma spel men på två olika spelplaner.

– Skillnaden är storleken, där tjejernas spelplan är betydligt mindre. Killarna får ta plats och göra nästan vad de vill, tjejerna hamnar hela tiden utanför och hur duktiga de än är krävs det väldigt lite för att de ska gå över gränsen. I vårt moderna samhälle måste vi kräva att vi alla får samma spelregler och samma plan att röra oss på.

För att det ska bli förändringar måste samhället signalera att sexuella övergrepp framför allt är ett mansproblem, inte något för kvinnor och tjejer att anpassa sitt liv utifrån.

– Det handlar om att man vill skydda tjejerna, ingen vill att en tjej ska bli våldtagen, men vi måste även diskutera killars beteende och machokulturen som råder. Det var därför jag hade sexualupplysaren från RFSU, Pelle Ullholm, med i boken. För att diskutera mansbilden och vad det innebär att vara man. Många av killarna som har varit med i gruppvåldtäkter vill inte delta men vågar inte heller säga ifrån, säger Katarina Wennstam.

Samtidigt är det mycket som har blivit bättre i dag.

– Inte minst hur medvetna vi är om problemet. Vi diskuterar i skolor och i olika debattforum om slut-shaming, om tjejers och killars sexuella handlingsutrymme och om nätmobbning. Det är fler som anmäler övergrepp och många unga tjejer reagerar på sexuella trakasserier. Jag kallar dem för ”jag-tar-ingen-skit-generationen”.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2022 Stockholms Fria