Över stad och land | Stockholms Fria
Rojin Pertow

Inledare


Landet runt

  • Stockholm är mer än Danderyd och innerstaden. Det är också skriande ekonomisk segregering.
Fria Tidningen

Över stad och land

Stockholmare har mer gemensamt med småstadsbor än de har sinsemellan, i alla fall vissa. Rojin Pertow skriver om klassamhällets frontlinjer.

Resten av landet hatar Stockholm. Det är inte så svårt att få det intrycket av att se sig om i sociala sammanhang. Stockholm är stressigt, bostadsbristen är total, stockholmare är otrevliga. En människofientlig stad enligt många. Nog har vi bostadskris i Stockholm, men det gäller för stora delar av övriga landet också. Resten av fördomarna mot Stockholm är subjektiva i sin natur, men var och en har naturligtvis rätt till sin egen uppfattning. Det finns dock ett faktum som ofta återkommer i recensionen av Stockholm som en särdeles ogästvänlig plats i Sverige; Stockholm är rikt, och det har blivit rikt genom att sko sig på resten av landet både i termer av arbetskraft och produktion.

Detta är objektivt sant. Landets rikaste invånare återfinns i många kommuner inom Stockholms län. På allra första plats hittar vi det eviga Danderyd med en medelinkomst på totalt 484 200 kronor per person över 16 års ålder och år. Sedan återfinns i fallande ordning Lidingö och Täby. Den ekonomiska elittrojkan i Sverige. Stockholm kommun själv kvalar in på plats 11 av 290 på listan över i vilka kommuner de med högst medelinkomst i Sverige bor någonstans. Betänk då att inom Stockholms kommun ryms såväl den anrika Strandvägen med utsikt rakt ut mot Nybroviken som Skärholmen, stadens mest hyrestäta stadsdel. Inte så konstigt att resten av landet stundtals är tveksam inför att känna samhörighet med Stockholm och dess knösiga invånare.

De kommuner med lägst inkomst per person över 16 års ålder och år är i fallande ordning Dals-Ed, Eda och Årjäng. Den sistnämnda redovisar 205 700 kronor, mindre än hälften av vad de välbeställda Danderydsborna har. En sådan gravt skev fördelning av kapital visar med all önskvärd tydlighet att klassamhället är välmående i dagens Sverige. Historiskt sett har förstås klassmotsättningar splittrat samhället, den ägande klassen mot den ägda klassen. Med det i åtanke ter det sig förståeligt varför Stockholm betraktas som fientligt gentemot mindre bemedlade ortsinvånare i resten av landet. Låt oss dock uppehålla oss vid det tidigare nämnda Skärholmen, en stadsdel i Stockholm likt Östermalm eller Kungsholmen.

Medelinkomsten i Skärholmen ligger på 181 790 kronor, räknat på samma sätt som ovan exempel. Långt lägre än Årjäng med andra ord. Lägre än Skärholmen ligger stadsdelen Tensta och längst ner återfinns Rinkeby med 134 504 kronor. Det finns anledning till att vara så siffertung, det är nämligen av yttersta vikt att både Rinkebybor och Årjängbor ser bortom tvivel att de har mer gemensamt sinsemellan i ekonomiska termer än vad Rinkebybor och Danderydsbor har med varandra, trots att de bor inom samma län. Den ekonomiska biten är som bekant basen, sedan följer överbyggnaden.

I SVT:s kulturmagasin Kobra intervjuades häromåret den svenska artisten Kitok. Hans texter kretsar mycket kring livet i hemorten Jokkmokk, förhållandet till småstaden och dess plats i Sverige. Vid ett tillfälle förklarade han hur han känner samhörighet med de från ”betongen” i Stockholm. Det vill säga bland annat Skärholmen, Tensta och Rinkeby. Trots att han själv är från en helt annan landsände kunde han ändå känna med i den allienering förortsborna upplever i Stockholm. Känslan av att vara en röst ingen räknar med, en politiskt bortprioriterad grupp, aldrig uppmärksammas. Förpassad till skuggsidan av landet.

Stockholmare som inte känner igen sig i en årsinkomst på över 400 000 kronor har mer att vinna på att organisera sig med invånare från bruksorter där bruket lagts ner, där arbetstillfällena är få och satsningar på kulturlivet likaså. Allting utanför Stockholm är inte ”landet”, precis som allt innanför Stockholm inte är Danderyd eller innerstaden. Det är dags att sluta betrakta varandra som fiender eller för den delen vara fientligt inställda till varandra. Det är det krympande utrymmet att leva och drömma på som suger musten ur både Skärholmen och Eda, från nattskiftet på Karolinska sjukhuset till de ständigt nedskärande Sandvikfabrikerna. Klass mot klass istället för stad mot ”land”.

Fotnot: samtliga siffror är hämtade från SCB och Stockholms utrednings- och statistikkontor och gäller inkomståren 2013–2014.

[email protected]

ANNONS

© 2021 Stockholms Fria