Frias frågor dominerar valet
Fria Tidningens avgående politiska redaktör Rojin Pertow listar de viktigaste frågorna inför valet 2018.
När jag började som politisk redaktör på Fria Tidningen för 1,5 år sedan var min vision det långsiktiga samtalet. Fria skulle inte hänge sig åt de billiga poänger dagens snackisar erbjuder. Inte hoppa på det senaste debaclet från Sverigedemokraterna. Men inte bara peka på regeringens misslyckanden heller. Det politiska samtal som förs på Fria Tidningens inledarsidor skulle vara visionärt och kritiskt granskande men också erbjuda alternativ. Påminna om vad som är värdefullt i samhället och vikten av att alla som deltar känner sig värdefulla. Att detta värde ska återspeglas i hur resurserna i samhället fördelas. De som arbetar ska få åtnjuta frukten av sitt arbete, helt enkelt. Ingen ska kunna tjäna pengar på bekostnad av att andra får en mindre del av kakan än vad de har rätt till.
Men också visa solidaritet med dem som inte deltar av olika anledningar. Solidaritet som ett verktyg för att faktiskt få fler att kunna och vilja delta. En fungerande välfärd som tar hand om de sjuka och hjälper dem att bli friska istället för att hetsa dem till att bli ännu sjukare. Ett land som tar emot människor på flykt för att vi kan och har råd vilket sedan kommer att bli återgäldat av nya generationer sjuksköterskor, lärare, it-tekniker, konstnärer och författare. Ett samhälle som inser att dess främsta resurs är människor och som premierar gemenskap och kamratskap.
Fria Tidningen har konsekvent framhållit vidden av de klimatförändringar som pågår just nu. Jorden förstörs inte snart eller ”i framtiden”. Jorden håller på att förstöras just nu, medan detta skrivs och när det läses. Den genomsnittlige svensken kan sitta helt stilla i ett rum och ändå potentiellt bidra till klimatkatastrofen genom att dennes pensionspengar sparas i sjunde AP-fonden, det statliga alternativet i premiepensionssystemet. Det är inte ditt och mitt fel, de som förstör jorden allra mest är industrin med dess storskaliga produktion och förbränning av fossila bränslen. Men för att leva som vi lär behöver vi som konsumenter se om våra egna hus och ställa om till en grönare livsstil. Ät inte kött, flyg inte mer än nödvändigt, det samma med bilåkande. Skaffa färre barn. Klimatfrågan spänner över alla andra sociala och politiska frågor. Har vi inte längre något beboeligt habitat för oss människor kan vi inte heller tjafsa om skattesänkningar och vinster i välfärden.
Detta är ett litet axplock av de frågor Fria Tidningens opinionssidor har drivit, både i min regi och innan. Den uppmärksamma kan se att det är precis dessa frågor som, bland andra, är högaktuella inför årets val. Arbetsrätt, välfärd, migrationspolitik och klimat. De här frågorna är inte bara ödesdigra valfrågor i nådens år 2018, de är bokstavligen livsviktiga för vår överlevnad som samhälle. Och det är detta allvar som nog de flesta, partipolitiska eller inte, har insett. Det är därför samtalstonen skruvats upp och antagonismen ökat. Man är från alla håll och kanter övertygade om att om den egna politiken inte genomförs så upphör samhället att existera. Så kallade Sverigevänner, alltså rasister, tror att det är flyktingar som kommer att innebära slutet på det svenska samhället. Medan vi andra är övertygade om att isolering och gryende fascism är vad som tar kål på oss till slut. Och så vidare.
Med det sagt innebär det inte att alla dessa åsikter är legitima. Visst ska ett öppet samtal kunna föras, debatten ska vara fri. Det är en grundpelare i ett demokratiskt samhälle. Men det betyder inte att alla åsikter har samma förankring i vad som är bäst för samhället och alla människor. För någonstans är det vad det kan kokas ner till. Vilket politiskt läger vill det bästa för så många som möjligt? Även för dem som inget har och dem som inte kan bidra just nu. Inte bara i Sverige utan för hela planetens skull. Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov. Svårare än så behöver det inte vara. I Sverige är den devisen endast representerad i de breda, brokiga och folkliga vänsterrörelserna.
Fotnot: Detta är Rojin Pertows sista opinionstext i egenskap av politisk redaktör på Fria Tidningen. Rojin kommer dock att fortsätta som återkommande skribent för tidningen.