Det är första gången på 20 år som Sverige tar plats i FN:s säkerhetsråd. I januari är det också Sverige som är ordförandeland vilket innebär att man leder arbetet i rådet och sammankallar till möten. I förra veckan ledde den svenska utrikesministern Margot Wallström (S) en öppen debatt på ministernivå om säkerhetsrådets konfliktförebyggande arbete. Att jobba konfliktförebyggande lyfts fram som en prioriterad fråga för Sverige i säkerhetsrådet.

Det är positivt, tycker Disa Kammars Larsson. Hon arbetar på den svenska organisationen Kvinna till kvinna, som samarbetar med organisationer världen över som arbetar för kvinnors rättigheter och för fred.

– Det är positivt att man annonserat att man vill arbeta konfliktförebyggande och för att få in kvinnor i fredsprocessen. Jag tror det är klokt att fokusera på några få frågor eftersom det kan ge större genomslag, säger hon.

Samtidigt tycker hon att man måste ha realistiska förväntningar. Sverige är ett litet land med begränsat inflytande. Att begränsa vetoanvändningen, som är ett annat av Sveriges prioriterade mål, är inte sannolikt, menar hon.

– Som maktförhållandena ser ut i dag finns det inget som tyder på att man kommer lyckas med det. Vi kommer också in i säkerhetsrådet i ett läge då det råder väldigt dålig stämning och säkerhetsrådet är fortfarande helt oförmöget att agera när det gäller den mest akuta humanitära katastrofen, i Syrien.

Stämningen lär inte bli bättre när Donald Trump tillträder som USA:s nye president, den 20 januari. Han har vetorätt i FN:s säkerhetsråd – och kan därmed stoppa alla förslag om han vill. Efter att säkerhetsrådet i december antog en resolution om att stoppa israeliska bosättningar på ockuperad palestinsk mark har Trump enligt vissa förklarat krig mot FN genom att hota med att dra in finansiering. Han har kallat det ”en klubb för människor som vill samlas, prata och ha roligt”.

– Han är ett osäkert kort och det är svårt att förutse hur han kommer agera och det återstår att se. Men det är oroväckande att han inte hittills har visat någon tilltro till den internationella arena som finns för samarbete kring freds- och säkerhetsfrågor, säger Disa Kammars Larsson.

Men trots att läget ser ut som det gör har Sverige ändå möjlighet att göra skillnad. I dag finns ingen systematik i att lyfta in kvinnors perspektiv i säkerhetsrådet.

– Vår förhoppning är att man ska ta tillvara chansen och bjuda in kvinnor och kvinnorättsaktivister när rådet ska diskutera säkerhetssituationen i olika länder. Det räcker inte med att, som nu, diskutera jämställdhet en gång om året. Varje gång man diskuterar en insats, i Kongo, Somalia, Mali eller var det än är, bör man bjuda in representanter för kvinno- och fredsorganisationer och kvinnorättsaktivister.