• Anna Gavanas mötte inte bara pensionärer på plats, utan också migrantarbetare från olika håll av världen som på olika sätt påverkar och påverkas av pensionsmigranternas beslut ­ något hon upplevt saknas i annan forskning.
  • "Fast allt utspelade sig i Spanien var det väldigt mycket i berättelserna som handlade om svenskars självbilder som migranter, förhållandet till andra svenskar och föränderliga föreställningar och uppfattningar om Sverige." Det berättar socialantropologen Anna Gavanas, aktuell med boken Pensionärsplaneten.
Göteborgs Fria

Följer spåren av pensionärerna som flyr landet

Alkoholister som isolerar sig i svensk-kvarter, glassiga golfare eller bortskämd överklass på jakt efter bättre skattevillkor – myterna och stereotyperna är många av de äldre som valt att lämna Sverige för Spanien. Det handlar om pensionsmigranter och socialantropologen Anna Gavanas sökte sig bortom myterna och följde deras livsöden längs Solkusten och på Kanarieöarna.

Socialantropologen Anna Gavanas har tidigare undersökt svensk äldreomsorg och dess privatisering och internationalisering, där äldre ses som som kunder som konsumerar omsorg på en marknad som är allt mer beroende av migrerad arbetskraft. Då föddes tanken – vad händer om äldre bestämmer sig för att istället konsumera omsorg och service utomlands?

Men det som började där blev väl på plats vid stränderna längs Solkusten och på Kanarieöarna något som Anna Gavanas beskriver som en slags resa i svenskhet.

– Fast allt utspelade sig i Spanien var det väldigt mycket i berättelserna som handlade om svenskars självbilder som migranter, förhållandet till andra svenskar och föränderliga föreställningar och uppfattningar om Sverige, säger hon och fortsätter:

– Det jag tyckte växte fram var spänningen mellan att söka sig till solidaritet utlandssvenskar emellan och å andra sidan söka sig till det internationella, det spanska – det osvenska.

Tillsammans med den spanska forskaren Ines Calzada gjorde Anna Gavanas över 200 intervjuer på plats i Spanien som anonymiserades och mynnade ut i reportageboken Pensionärsplaneten. Hon ville ta reda på hur pensionärerna som bestämt sig för att lämna Sverige organiserade sina liv i det nya landet. Boken bygger till en stor del på samtal med Spanienpensionärer – både de som hänger på de svenska kaféerna och umgås mycket med andra svenskar, och med de som lever sitt liv helt eller delvis utanför svenska nätverk. Att hitta personer var i sig inte svårt, det är välorganiserat med många uppstyrda samlingsplatser för pensionärerna från Skandinavien. Däremot var det en större utmaning att hitta grupper som vanligtvis inte hörs i media och forskning om pensionsmigration, som exempelvis fattigpensionärer. Dessutom finns ett motstånd hos en del, många är trötta och besvikna på den svenska mediebilden av svenskar som flyttat till Spanien. Radiodokumentären Jävla vitskallar som spelades in 2002 och belönades med stora journalistpriset är ett sådant exempel.

– De vänder sig mot den stereotypa bilden av att man är oförmögen att integrera sig, säger Anna Gavanas.

Men för henne var det viktigt att inte bara prata med dem hon kallar självutnämnda representanter.

– Det finns annan forskning som visar att svenskföreningarna främst vänder sig till svensk medelklass, men jag ville fånga in en större bredd än välbärgade 40-talister. Det kan vara personer med sjuk- eller förtidspension, personer som kommer från olika klass- och yrkesbakgrunder och med olika motiv och sätt att organisera sina liv där nere.

Resan tar henne från flotta lägenhetskomplex och villor, till husbilar och till Kalle som tycker att det är lättare att be om pengar på gatorna i Spanien än hemma i Sverige. Han sover på stranden, hittar mat och kläder i soptunnor ibland och spelar på sitt munspel på gatorna.

Bredden av bakgrunder och också motiv till Spanien-flytten är stor. Klimatet hamnar högt upp, för vissa en nödvändighet för att minimera ständig värk, för andra ett sätt att höja livskvaliteten och slippa framförallt Sveriges mörka och kalla månader. Också ekonomiska aspekter är viktiga när det gäller valet att lämna Sverige för många av de människor Anna Gavanas möter.

– Globalt kan pensionsmigration ses som ett fenomen där man outsourcar sig sig själv från höginkomst- och högkostnadsländer till lågkostnadsländer, och på så sätt får ut mer för sin pension.

Samtalen med pensionärerna kretsar också kring det som Anna Gavanas från början fick upp sitt intresse för, hur de tänker kring omsorg och behov av hjälp i ett annat välfärdssystem. Många av de hon möter är säsongsboende, skrivna och skattebetalande i Sverige och med tillgång till det svenska systemet.

– De väljer att vistas i Spanien på vintrarna så länge de orkar med, behöver man mer omfattande omsorg flyttar man tillbaka till Sverige. Man använder och kombinerar olika strategier för att förlänga vistelsen genom anhörigvård, att hjälpa varandra Spanien-svenskar emellan eller att ta hjälp från olika organisationer eller kyrkor på plats. Vissa betalar också för service antingen formellt eller informellt, till exempel för att någon kommer och städar eller lättare omsorg.

Där kommer nästa fråga in – de som möjliggör vistelsen i Spanien. Anna Gavanas menar att mycket av den tidigare forskning som finns om pensionsmigration, till exempel brittisk sådan, utgår nästan helt och hållet ifrån pensionsmigranterna.

– Jag tycker att det är alldeles för begränsat, fler som bor på platserna påverkar och påverkas av pensionärernas närvaro och strategier. Deras beslut sker inte i ett vakuum.

Därför möter och samtalar hon också med migrantarbetare från bland annat Sverige som på plats längs Solkusten eller på Kanarieöarna erbjuder service på svenska som allt från frisörer till mäklare. Liksom tvåspråkiga spanjorer eller andra arbetare och entreprenörer med någon koppling till Sverige som ofta fungerar som medlare och fixare.

Men det finns också andra migrantarbetare, som inte upplever sig som önskvärda migranter i Spanien. Rumänska Irina som erbjuder sina städtjänster för hälften av vad de flesta andra gör men som ändå har svårt att få jobb.

– Det är en väldigt segregerad arbetsmarknad man möter, där språkfärdigheter och erfarenheter kring Skandinavien avgör arbetstillfällen kring spanienpensionärer som ”etnisk nisch” . Och generellt är den Spanska arbetsmarknaden präglad av kroniskt hög arbetslöshet, av låga löner, mycket tillfälliga kontrakt och väldigt hög andel informellt arbete, berättar Anna Gavanas.

Jämförelsen med invandring och integration i Sverige kommer ofta upp. Svenska pensionärer jämför återkommande sin tillvaro i Spanien med så kallade ”invandrarförorter” som Rosengård. Flera säger sig ha fått ökad förståelse för viljan att söka sig till andra som pratar samma språk, att ha tillgång till välkända varor och service.

Men pensionsmigranters situationer skiljer sig också åt på många sätt från villkor bland andra typer av migranter. Resurser, frivilligheten och nödvändigheten av integration påverkar valmöjligheter – för Spanienpensionärerna finns generellt inte behovet av att försörja sig i det nya landet. Men för många finns ändå behovet av att prata om integrationen och förhålla sig till bilder av sig själv som migrant – att man till exempel inte alls upplever den segregation som framställs i dokumentären Jävla vitskallar – och en vilja att distansera sig som långtidsboende från turismen.

– Det är en markering inte främst mot spanjorer utan mot andra svenskar – att man inte är en sådan som stereotyperna, och samtidigt ett anspråk på kulturellt kapital.

Men många av pensionärerna i Spanien säger ändå samma sak. En dag ska de hem, tillbaka till Sverige. När pusslet av strategier för att få ihop sin åldrande vardag inte håller längre, kanske när saknaden efter barn och barnbarn blir för stor eller när livskamraten dör och man blir ensam kvar.

För Anna Gavanas är det som stannar kvar efter alla samtal i Spanien de människor hon mött – alla färgstarka personligheter och olika livsöden. Men också de frågor som väckts, om döden och om det aktiva åldrandet som utvecklats som ideal för den generation som nu är pensionärer.

– Ingen kan undvika åldrandet och döden på slutet, men önskan att inte vilja ligga någon till last finns både bland äldre i Sverige och nere i Spanien. Det väcker också avgörande frågor för vår framtid. Om de växande klyftorna i världen och vem som har möjlighet till rörlighet och ett oberoende och självständigt åldrande. Och kring välfärdsstatens betydelse i individualiseringens och internationaliseringens tidevarv, trots att den är nedmonterad och marknadiserad.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

© 2024 Stockholms Fria