Siri Karlsson, duon bestående av Cecilia Österholm och Maria Arnqvist, går från klarhet till klarhet. Förra albumet The lost colony var en mörkt skimrande pärla. Och nya albumet Shake shake love ger en rivstart på det nya musikåret, det känns redan nu som att det är en skiva som kommer hamna på flera topplistor när året ska summeras.

Många nämner folkmusik när de ska beskriva Siri Karlssons musik, kanske främst för användningen av nyckelharpa. Och visst är det folkmusik, men inte folkmusik som ett fixerat begrepp, utan som musik i ständig rörelse, utforskande och föränderlig.

Siri Karlsson låter som inget annat. Förra skivan jämförde jag med Joakim Skogsbergs Jola Rota, mest för att visa på en artist som på ett liknande sätt förenat folkmusik med psykedelia. När jag lyssnar på Shake shake love går tankarna till Penguin Café Orchestra, den eklektiska orkestern som under ledning av Simon Jeffes vidgade begreppet popmusik. Utan att det känns sökt lyckas även Siri Karlsson att med lätthet väva samman olika influenser och skapa organisk musik som lever och andas.

Märkbart är att de elektroniska inslagen tar större plats än tidigare, vilket gjordes tydligt redan när singeln Semphronia släpptes tidigare. Effekterna som används känns alltid motiverade och skapar en helhet. Mötet mellan analoga instrument och elektronik ger en spännande ljudbild och förstärker den kontrastverkan som Siri Karlsson alltid arbetar med. Hårt och mjukt, kallt och varmt. Mörker och ljus.

Under inspelningen av skivan inträffade terrordådet på Bataclan, Paris. Titellåten fångar känslorna som uppstod i studion och vidareutvecklades i de fina improvisationerna Shake Shake Love 2, 3 & 4. Musik som motkraft mot mörker.