Recension


Fria.Nu

Skräcken kryper in på knutarna

Det är vinter 1981 i folkhemsförorten Blackeberg nordväst om Stockholm. Oskar är 12 år och mobbad i skolan och fantiserar om att ta hämnd på sina plågoandar. En dag står en flicka i klätterställningen på gården. Hon heter Eli och har flyttat in i lägenheten ovanför Oskar tillsammans med Håkan. Mannen, som man tror är flickans pappa, beter sig mystiskt och sätter snabbt för pappskivor för fönstren i lägenheten. Eli fångar omedelbart Oskars intresse, men hon gör snabbt klart för honom att de aldrig kan bli vänner.

Elis kloka blick, hennes annorlunda doft, att hon inte har koll på hur gammal hon är, att hon är vanvårdad och mager och ändå så vacker trollbinder Oskar. Men det är inte okomplicerat. Eli är inte som andra – hon kan inte vistas i solljus, hon äter inte mat och för att komma in i ett rum behöver hon bli inbjuden. Hon måste dricka människors blod för att leva, hon är en vampyr.

Det otäcka i John Ajvide Lindqvists skräcksuccé Låt den rätte komma in ligger inte i framställningen av det onaturliga utan mer i kontrastverkan som uppstår mellan den trista vardagen och hur vanliga människor plötsligt konfronteras med det onaturliga och skrämmande. Hur sprickor i den gråa fasaden plötsligt öppnar sig och suger in människorna i ett bråddjup av mörker.

Ajvide Lindqvist står bakom manuset när Tomas Alfredsson nu sätter tänderna i denna vampyrsaga. Alfredsson är rätt person att överlämna den här fascinerande historien till. Han är en stor begåvning. Inte minns syntes det i Fyra nyanser av brunt där Killingängets skruvade humor hanterades med lätthet utan att för den skull undvika stråk av både allvar och sorg.

Detta lätta handlag finns även nu. Istället för att lockas in i det vanliga skräckskildrandet vågar han koncentrera sig på de vackra och poetiska anslagen med fokus på temat vänskap och utanförskap. En ganska märklig effekt som uppstår är att man köper filmens övernaturliga inslag och till slut inte reflekterar över att det handlar om en vampyr.

I motsats till den konventionella skräckfilmen finns här inga aversioner inför monstret och det avvikande.

En jämförelse är Werner Herzog och hans existentiella vampyrfilm Nosferatu, där Klaus Kinski, som Dracula, suckar efter att ha levt i eoner, och när en dröm om att få dö. Samma känsla inger Eli när hon funderar över sin situation. Hennes devis är: ”Livet är att fly. Att stanna är döden.”

De unga skådespelarna Kåre Hedebrant och Lina Leandersson är genomgående lysande. De står dessutom för årets filmkyss i en scen som talar för hela filmens tonläge. Eli har just sugit blodet ur en av förortens gråa existenser och med blodet drypande från läpparna närmar hon sig Oskar och de förenas i sin första kyss.

Det finns här också några skrämmande och effektfulla scener även om de är ganska sparsmakade, som verkligen fungerar.

Otäckast är annars oväntat mysfarbrorn Per Ragnar i rollen som Håkan. För att hjälpa sin älskade Eli är han på ständig jakt efter offer att tappa på blod.

Jag hade reservationer inför det här filmprojektet och tycker generellt att det är ett svaghetstecken i filmbranschen med så många filmadaptioner av romaner. Det är för övrigt redan klart att Alfredssons gör en filmversion av Ajvide Lindqvist senaste bok, Människohamn.

Det känns ändå inte som Låt den rätte komma in förlorar på att man redan läst boken. Alfredssons tolkning är kort sagt lysande och Låt den rätte komma in är en av höstens bästa filmer.

Fakta: 

Film Låt den rätte komma in Regi Tomas Alfredsson Manus John Ajvide Lindqvist I rollerna Kåre Hedebrant, Lina Leandersson, Ika Nord, Per Ragnar Henrik Dahl, m.fl

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Deckare på spaning efter liv

Recension

James Crumley skrev En sista riktig kyss för trettio år sedan. Den har kallats stilbildande inom deckargenren och efterföljande kollegor till Crumley, som exempelvis Dennis Lehane, har framhållit den som epokgörande. Nu släpps den som den tredje delen av fyra romaner i Modernistas serie med Pulp-litteratur, tidigare titlar har varit Denis Johnsons Jesus' son och Jim Thompsons Mördaren i mig.

Fria.Nu

Tre år i förorten

Recension

Jonas Embrings film skildrar tre år av Mios liv i Stockholmsförorten Henriksdalsberget, och öppnar med den illavarslande undertexten ”Alla brott som begås i filmen är under utredning, lagförda eller preskriberade.”

Fria.Nu

Björn på Orust

Recension

Dvd-tidskriften UZI släpper sitt andra nummer och det handlar om producenten och artisten Björn Olsson. Specialen är fulladdad med exklusivt musik- och bildmaterial av en svensk musiklegendar. Björn Olsson var med och grundade Union Carbide Productions och Soundtrack of our lives, och har efter att ha gått solo gjort fantastisk instrumentalmusik i Bo Hanssons och Ennio Morricones anda.

Fria.Nu

Med kameran mot verkligheten

Recension

När Stefan Jarl förra året tilldelades Filmstudiorörelsens pris löd motiveringen: ”En käftsmäll i svensk film.” En motivering som även återspeglar Jarls temperament som filmskapare. Alltsedan den uppmärksammade debutfilmen Dom kallar oss mods (1968) har Jarl gjort film som utnyttjar alla mediets möjligheter för att skaka om, beröra och påverka sin publik. Internationellt ses han som en av de stora dokumentärfilmarna och han har bland annat erhållit en Felix, Europas motsvarighet till Oscar, och på hemmaplan inte mindre än fyra Guldbaggar. Jarl är även en av initiativtagarna till Folkets Bio, som erbjuder kvalitetsfilm på tretton platser i Sverige. Han var också med och skapade tidskriften Film & TV och senare även filmarbetarnas fackförbund.

Fria.Nu

Omtanke en förutsättning för livet

Recension

Blindheten (1998) fick upp mina ögon för José Saramago. Den berättade om ett samhälle som drabbas av plötslig blindhet. Konsekvenserna blir att myndigheterna spärrar in de blinda på ett hospital. Samhället kollapsar och snart blir förhållandena ohållbara. Människans mindre smickrande sidor visar sig när kampen för överlevnad hårdnar och gör människorna till snubblande och zombieaktiga varelser. Saramagos allegori är en hård nidbild över ett samhälle som får känna på konsekvenserna av ett avhumaniserat och kyligt rationellt tänkande där värden som solidaritet ersatts med rationalitet och effektivitet.

Fria.Nu

© 2026 Stockholms Fria