Alexander Ringbäck är en engagerad musiker. När jag intervjuade honom inför debutskivan Dömt att misslyckas (2103) pratade han om det skriande behovet av politiskt engagemang, att stå upp mot de nyfascistiska vindar som börjat blåsa över vårt land och om kulturfestivalen Strange Fruit, en plattform initierad av Ringbäck för att skapa solidaritet och engagemang.

Även på sitt andra album Punkt visar Alexander Ringbäck sin förmåga att ringa in existentiella frågor inbäddad i ett poetiskt uttryck. Texterna känns här lika viktiga som musiken och faktum är att det är lika mycket texterna som melodierna som får mig att dras in i Ringbäcks musik.

Den tydligaste politiska låten sparas till sist. Revolution kom till då Ringbäck tog del av en föreläsning av en egyptisk aktivist som menade att västvärlden överdrivit sociala mediers betydelse under Arabiska våren. ”Allt som gjort före oss är helt fel/.../vår revolution var bara en smärtlindrande drog”, pratsjunger Ringbäck och väver in referenser till artisten och aktivisten Gil Scott Herons första album med orden ”revolutionen kommer inte att sändas ut i etern”. Att sätta punkt är inget alternativ för en revolutionär, är ett budskap som går att utläsa.

Att sätta punkt för inspelningen av den här skivan har dock varit svårt, det har tagit Alexander Ringbäck fem år att färdigställa skivan. Det hörs också, omsorgen om låtarna skiner igenom i produktionens alla led. Speciellt uppskattar jag texterna som är personliga och politiska, men aldrig på ett plakatmässigt sätt.

Atmosfären som vilar över Punkt är melankolisk. Revolutionen som Ringbäck verkar efterlysa handlar konkret om en politisk sådan, men lika mycket om att våga konfrontera sin egen position. Att det är svårt att frigöra sig från strukturer kan likaväl gälla det egna jaget. ”Hur många generationer tillbaks kan man spåra en dysfunktion” fundera Ringbäck i den mörka gospeln Jag mår inte dåligt, där det blir tydligt hur vi som individer formas av saker som vi inte kan kontrollera. ”Jag mår inte dåligt. Det är min pappa som mår dåligt i mig, det är min mamma som mår dåligt i mig”, sjunger här Ringbäck medan han i efterföljande och elegiska Kom närmre nystar vidare i barndomsminnen. Ett tema som även var tydligt på debutskivan där han berörde uppväxten i frikyrkomiljö.

Punkt är ett starkt och sammanhållen album där jag ser den röda tråden i den obändig kraft som Ringbäck utstrålar. En energi som förvisso mynnar ut i en melankoli över svårigheterna att på allvar skapa skillnad. Några ljuspunkter skymtas knappast. Svärtan tonas ner något i den energiska och lätt poppiga Zombieflickan. Här drömmer Ringbäck om en möjlig metamorfos: ”Jag kanske har förmåga att älska, men inte sudda ut”.