Fördjupning


Hanna Westerlund
  • "Vi borde ha insett för längesen att vi inte kan lämna planetens öde i ekonomernas händer." Det säger humanekologen Alf Hornborg, men han tror att det behövs en kris större än finanskrisen 2008 för att den komplementära valutan ska få en chans att prövas.
Fria.Nu

”Pengar förvränger vår bild av världen”

På frågan om hur vi stoppar den globala uppvärmningen svarar många ny teknik. Men inte humanekologen Alf Hornborg.

– Den ”hållbara tekniken” är ännu ett sätt exploatera världssystemets periferi, säger han, och föreslår att vi i stället organiserar om samhället med en helt ny sorts pengar.

Vänstern har misslyckats, konstaterar Alf Hornborg, professor i humanekologi vid Lunds universitet:

– Jag har verkligen känt mig solitt grundad i en vänstervärldsbild, men efter det senaste årets händelser i världen kan jag inte se att vänstern har lyckats lägga fram en politiskt trovärdig riktlinje för framtiden.

I debatterna kring Donald Trumps presidentskap har han märkt att även vänsteropinionen, i sin brådska att ta avstånd från högerpopulister och nationalister har anslutit sig till liberalernas försvar av frihandel.

– Så då står vi inför de här två ganska obehagliga alternativen: högerpopulism eller fortsatt globalisering. Som vänstermänniska kan man ju bara inte känna att någon av dem är vägen framåt.

I dag äger 1 procent av världens befolkning mer än övriga 99 procent tillsammans. Förutom ökade klyftor mellan fattiga och rika nämner Hornborg växande skuldbördor och den långväga handelns koldioxidutsläpp som exempel på globaliseringens negativa effekter.

Svenskar verkar inte dela hans kritiska blick. I fjol stödde 68 procent ett frihandelsavtal med USA, att jämföra med 20 procent i Österrike.

– Jag tror att det har skett en sammanblandning av frågan om global solidaritet och globalisering. Den globala medvetenheten har blivit kapad av nyliberalismen. Är man svensk och modern och inte högerpopulist ska man i princip vilja öppna Sverige för världen. Då inkluderar man allt från TTIP till fri invandring.

I sin forskning länkar Hornborg samman hur natur och människor utnyttjas i global skala. I centrum placerar han något som många andra snarare brukar se som lösningen på miljöproblem och klimatkris, nämligen den tekniska utvecklingen och maskiner.

– Så länge man lever kvar i illusionen att tekniken och tillväxten ska rädda oss kan man köra på business as usual. Vi måste punktera illusioner för att kunna öppna vägen för en ny verklighet.

Han kallar vår syn på maskinen för en illusion, eftersom den får oss att tro att vi sparar tid och resurser, medan det egentligen rör sig om en omfördelning av tid och resurser från en fattig del av världen till den rika. Vi missar hur en dator kräver el, sällsynta mineraler som måste brytas i gruvor på andra sidan jorden, och människors billiga arbete.

Det som hindrar oss att märka den ämnesomsättning som gör tekniken möjlig är enligt Hornborg att samhället liksom med ett filter blivit avskärmat från naturen.

– Ekonomer ser naturen bara som en samling penningbelopp. Ingenjören som sitter på tekniska högskolan och designar tänker inte på arbetstimmar och markanvändning, utan på vad det kostar

Men all ”miljöteknik” exploaterar väl inte människor och miljö på en annan plats? Till exempel bussar drivna av metan från matavfall, eller hus uppvärmda med spillvärme från industrier?

– Att utvinna metan ur ett europeiskt modernt jordbruk som bygger till 86 procent på fossila bränslen är inte ett hållbart alternativ. Angående spillvärme har jag aldrig förnekat att man kan göra effektiviseringar.

För att komma bort från oljeberoendet är det inte tekniken som ska designas om, utan pengarna, föreslår Hornborg.

– Oavsett politisk färg anser vi att lösningen ligger i nån form av ny teknik. Vi bör i stället tänka att det som möjliggör den globala metabolismen är pengarna. Vi måste ha ett ekonomiskt system som gör det attraktivt att vara hållbar och hushålla med resurser.

Problemet med pengars logik är enligt Hornborg att de gör allting utbytbart.

– Pengar förvränger vår bild av världen. Vi tänker att allt är utbytbart mot allting annat. Att man kan byta regnskog mot Coca cola. Finansspekulation på Wall Street bör inte ske med samma valuta som avgör om barn i Nigeria överlever. Vi måste hitta ett alternativt system.

Han föreslår att varje stat inför en komplementär valuta som används parallellt med traditionella pengar, men endast för lokalproducerade varor och tjänster. Valutan delas i Hornborgs förslag ut som basinkomst. För motsvarande kanske 5 000 kronor per månad kan varje person köpa varor och tjänster som producerats inom en viss radie, exempelvis 50 kilometer från köpstället. De lokala varorna kan vara märkta på motsvarande sätt som nuvarande fair trade, säger han.

– Det skulle skapa en oerhörd efterfrågan på lokalproducerat och motsvarande minskning på långväga transporter, koldioxidutsläpp och svinn. Vi skulle kunna få tillbaka skomakare och skräddare och reparera istället för att köpa nya asiatiska kläder och skor. Om flera länder instiftar detta skulle det radikalt förändra globala resursflöden.

Livscykelanalyser för grönsaker visar att transporten ofta svarar för den mindre delen av utsläppen. Viktigare är växternas liv på fältet. Tomater odlade i växthus i Sverige släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som tomater fraktade med tåg från Spanien. Så varför basera valutan på just transporter?

– Transporter är en del i det hela. I dag försörjer produktionen marknader på andra sidan jordklotet. Vi har vant oss vid att kunna sitta i Arvidsjaur och käka tomater från Spanien. Kanske kan man i stället äta svarta vinbär, som går att odla där. Jag tycker inte alls att det är orimligt att ens konsumtionsprofil ser olika ut beroende på var i världen man lever.

Hornborgs komplementära valuta är alltså inte tänkt att ersätta traditionella pengar, utan skulle skapa ett eget kretslopp. Den som arbetar för lokala pengar men behöver traditionella pengar till exempelvis medicin eller annat som inte är tillverkat lokalt skulle ha möjlighet att växla, till en av staten satt växelkurs, säger han.

– Men jag tror inte att någon människa skulle ha bara lokala pengar. Många skulle ha kvar sitt jobb i den formella sektorn.

Om man köper mat för medborgarlönen får man ju mer pengar över från sitt ordinarie jobb, att bränna på nya smartphones och Thailandsresor?

– Till en början skulle det säkert vara så. Men inom några år skulle den enorma förskjutningen i efterfrågan få återverkningar i systemet. Det skulle ske en strukturomvandling av näringslivet. Företag som står för långväga transporter skulle få stora problem och det som skulle blomstra är lokalt näringsliv.

Enligt Alf Hornborgs förslag skulle den lokala handeln och arbetet inom den komplementära valutan vara skattefritt, för att skapa flexibilitet och minska administrativa kostnader.

– Byråkratin riskerar att kosta mer än vad det smakar. Men jag kan ha fel. Där är jag öppen för att tänka om.

För att kunna upprätthålla en välfärdsstat trots kraftigt minskade skatteintäkter skulle en andel av till exempel pensioner och sjukförsäkringar kunna betalas ut direkt i den komplementära valutan och därför inte kosta staten konventionella pengar, säger Hornborg. Därtill tror han att många av dagens kostnader skulle kunna undvikas i det nya systemet.

– Väldigt mycket av våra kostnader handlar om plåster på såren, om att reparera skador som vårt nuvarande system ställer till med; utbrända människor, fysisk ohälsa och miljökostnader som motåtgärder för koldioxidutsläpp.

Vad krävs då för att den komplementära valutan ska få en chans att prövas? Alf Hornborg tror inte på någon revolution, inte heller på att idén i dagsläget skulle kunna antas i riksdagen. Därför behövs nog en kris, större än finanskrisen 2008, säger han.

– Vi borde ha insett för längesen att vi inte kan lämna planetens öde i ekonomernas händer. De tar inte konsekvenserna av att det här korthuset vi lever i kan rasa samman när som helst. Därför misstänker jag att det vill till en riktig kris.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Många äldre felmedicineras

Äldre äter allt fler mediciner och ofta utan eller på felaktig grund. Över tio olika mediciner är inget ovanligt.

Fria.Nu

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

© 2024 Stockholms Fria