Fördjupning


Hanna Westerlund
  • Sociologen Jens Rydgren har undersökt förhållandet till föräldrarnas bakgrund hos andra generationens iranier och jugoslaver.
Fria.Nu

Han undersöker känslan av svenskhet

Innebär vägen till svenskhet att man måste ge upp sin gamla kultur? Tvärtom, menar sociologiprofessor Jens Rydgren.

Skolavslutning utanför Tensta gymnasium. Inhyrda musikanter spelar slagverk och blåsinstrument från Mellanöstern och när gymnasisterna springer ut insvepta i flaggor från föräldrarnas hemländer samlas släktingar och vänner i en stor dansring på skolgården.

Men det finns ett ”oroande” inslag i festligheterna, enligt den före detta riksdagsledamoten Nalin Pekgul (S) som målar upp scenen: ”Flaggorna uttrycker någonting annat än att man är stolt över att ha rötterna i en annan kultur. De demonstrerar ett avståndstagande från Sverige”, skriver hon i Expressen (2017-05-30).

Aday Bethkinne som kandiderar för Kristdemokraterna 2018 är inne på samma spår: ”I dagarna har jag irriterat mig över att många gymnasiestudenter har burit andra flaggor än den svenska, något jag också gjorde när jag tog studenten. Det är fel. [...] Det är ju tragiskt, hur kan man bo i ett land man inte vill vara i?” (Expressen 2017-06-05).

Frågan om ”svenska värderingar” må ägas av Sverigedemokraterna, men partiet är alltså inte ensamt om att se omfamnandet av invandrade föräldrars kultur som ett problem.

Men uppfattningen att man måste lägga föräldrarnas kultur bakom sig för att kunna identifiera sig med svensk kultur har inte stöd i verkligheten, visar en ny sociologisk studie från Stockholms universitet.

– Den viktigaste slutsatsen är att det inte finns en konflikt mellan att identifiera sig med sina föräldrars hemland och Sverige, utan tvärtom ett svagt positivt samband, det vill säga ju mer man identifierar sig med sina föräldrars hemland, desto med identifierar man sig även med Sverige, säger sociologiprofessor Jens Rydgren.

Studien baseras på intervjuer med drygt 1000 ungdomar födda 1990 och boende i Sverige, med båda föräldrarna födda i Iran eller före detta Jugoslavien. Svaren analyserades tillsammans med registerdata med information om till exempel studieresultat och bostadsort.

Vad är det då som gör att vissa identifierar sig starkt med både Sverige och föräldrarnas födelseland, medan andra är svagt länkade till båda? Svaret hänger enligt studien ihop med klass. De med svag socioekonomisk position har sämre identifikation både med sina föräldrars hemland och med Sverige, medan de med starkare socioekonomisk position kan ha en fot i båda kulturerna.

– Det är ett intressant resultat. Delvis kan det handla om att socioekonomisk status inte bara mäter ekonomi utan även hur integrerad man är på arbetsmarknaden och i samhället i stort, säger Jens Rydgren.

Däremot kunde forskarna inte säga om klasspositionen påverkade den kulturella identifikationen eller tvärtom.

– Det finns forskning som tyder på att ju att mer identitet du har desto bättre går det, till exempel när det gäller arbetsmarknaden.

Vi borde alltså ställa oss frågan varför det skulle vara ett problem om barn till invandrare viftar med icke-svenska flaggor, när det inte verkar påverka huruvida samma barn känner sig svenskt eller inte, säger Jens Rydgren.

– Våra resultat tyder på att man inte behöver vara så stressad kring de här frågorna. Att överge identifikationen med föräldrarnas hemländer verkar inte ha önskad effekt. Det har däremot att bli ekonomiskt integrerad, så det är där man bör lägga fokus.

Ni har studerat personer med rötter i Iran och Jugoslavien. Hur generaliserbart är resultatet? Hur hade det påverkat resultatet om ni valt till exempel somalier i Sverige?

– Det vet vi inte, men våra resultat ligger i linje med tidigare forskning som har tittat på andra invandrargrupper.

Kulturell identifikation mättes i studien i form av ett antal påståenden, till exempel: ”Jag tycker att det är viktigt att uppfostra mina barn i enlighet med svensk (alternativt dina föräldrars hemlands) kultur och värderingar” och ”jag känner stolthet när Sverige (alternativt föräldrarnas hemland) är framgångsrikt i sport- eller musiksammanhang”. Det går alltså att svara instämmande på allt. Men i praktiken är människors identiteter mer flexibla, enligt Jens Rydgren:

– Jag tror inte att människor i regel går omkring och uppslukas av en enda identitet, utan att man snarare har en stor palett av olika identifikationer som blir mer eller mindre framträdande i olika situationer. Vissa situationer kan aktivera en stark nationell eller etnisk identifikation, medan andra situationer aktiverar andra identiteter, som till exempel kön eller klass.

En grupp som kanske inte alls skulle känna igen sig i att smärtfritt vara del av två kulturer samtidigt är de som upplever hederskultur. Fanns sådana personer med i ert material?

– Det är en jättebra fråga som vi inte har tittat på specifikt. Jag kan absolut tänka mig att det kan finnas sådana fall, men jag kan inte säga utifrån våra data hur många det skulle kunna vara. Rent teoretiskt kan du ju även om du sitter fast i en sådan rävsax uppskatta delar av de två identiteterna, utan att känna att du behöver köpa hela paketet.

Fakta: 

Över 1 000 unga deltog

• Studien ”The Acculturation in Sweden of Adolescents of Iranian and Yugoslavian Origin” är författad av Martin Hällsten, Christofer Edling och Jens Rydgren, Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet 2017. De har analyserat svar från 1 069 ungdomar födda 1990.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Många äldre felmedicineras

Äldre äter allt fler mediciner och ofta utan eller på felaktig grund. Över tio olika mediciner är inget ovanligt.

Fria.Nu

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

© 2024 Stockholms Fria