Dataspelsakuten, som ligger bakom Digital Detox Camp, är till för unga som blivit beroende av datorspel eller internet. Med hjälp av terapeuter kan ungdomarna bryta en negativ spiral där de tillbringar allt mer av sin tid framför datorn.

– Vissa är fast i rankningssystem och fullt upptagna för att bibehålla rankingen i ett spel. Men för andra kan det handla om att allt annat uppfattas som tråkigt, det enda som är stimulerande är datorn. Sedan kan det vara vad som helst – film, youtubeklipp eller spel, säger Patrik Wincent, samtalsterapeut och grundare av Dataspelsakuten.

Han berättar att det digitala beroendet kan leda till sömnproblem, migränattacker, att ungdomarna slutar med idrott och att träffa vänner. Och skolarbetet blir ofta lidande.

– Man får sämre uppmärksamhetsspann. De är vana vid snabba informationsflöden med snabba belöningar. Det oväntade momentet är det som ger dopamin, som i spelautomater, det är samma sak med dataspel – det sker oförutsedda händelser. Har vi då ett skolsystem där de ska slå upp sid 45 i historieboken och läsa blir det svårt för dem.

Ofta är det föräldrarna som kontaktar Dataspelsakuten.

– Vi har program där vi jobbar mer terapeutiskt med KBT parallellt med föräldrarna. Det gäller att hitta sunda ersättningsalternativ för att balansera det så att all vaken tid inte blir framför skärmarna.

För den som vill ha något mer än terapiträffar är Digital Detox Camp en möjlighet att bryta invanda mönster, lära känna nya människor och reflektera över sitt liv. På lägret får ungdomarna ingå i matlag, gå och bada, spela fotboll och ägna sig åt andra analoga aktiviteter. Samtal i grupp är också ett viktigt inslag.

– Vi samlas i ringar och kör sharingrundor framför en lägereld. Vad är det mest jobbiga med att vara tonåring? Vad är det vi saknar hos våra föräldrar? – vi har olika teman som vi pratar kring. De här ungdomarna har ofta en antisocial ådra, de kan ha svårt att interagera med människor. De är lite blyga, då skapar vi en sfär där alla får yttra sig och vara som de är, säger Patrik Wincent.

Många av ungdomarna som kommer till lägren lever ganska isolerade liv och är vana att bli serverade mat i hemmet. Därför kretsar många aktiviteter kring att göra saker tillsammans och att ta ansvar.

– Vi jobbar också med passageriter, som är uråldriga traditioner. Det är en transformering där man går igenom olika faser. Vi lämnar något gammalt och går in i något nytt. De får känna sig stolta över att klara av något svårt.

Patrik Wincent betonar att det inte är något renodlat behandlingsläger.

– Det är mer ett kollo med terapeutiska inslag.

Hur finansieras lägret?

– Vi har ett självkostnadspris på 5 000 kronor. Vissa kommuner remissar, vissa inte. Ibland bekostar föräldrarna och ibland en kommun. Vi vill att kommunerna ska ta ansvar, men det är en privatiserad enhet vi driver.

Vad får ni för reaktioner från ungdomarna?

– Reaktionen är att ingen vill vara där första dagen, kepsen är nerfälld, solglasögonen på. De sista dagarna vill ingen åka hem. De har hittat en vänskap. Vi har vissa som har asperger eller adhd, som är asociala när de kommer hit men som sedan blir otroligt sociala. De får lära känna människor av samma personlighetstyp och med samma intressen, säger Patrik Wincent.

En som blivit hjälpt av lägret är Thomas Ramström, 20 år.

– Jag var en av de första Patrik Wincent hjälpte på Dataspelsakuten när han startade företaget. Det var 2012, då gick jag hans 8-veckorsprogram, och 2014 var jag på Detox camp.

Att han kom i kontakt med Dataspelsakuten var för att hans föräldrar läste en artikel om 8-veckorsprogrammet.

– Efter mycket bråk gick jag med på det. Jag gick på alla terapitimmar men gillade det verkligen inte och bråkade mycket i början. Men under senare delen av programmet började jag gilla det mer och mer.

Thomas Ramström berättar att han var datorspelsberoende vilket gjorde att betygen sjönk och att han blev allt mer asocial.

– Jag blev väldigt utesluten i skollivet, jag blev mobbad, då gömde jag mig i spelvärlden.

Vad hände med dig på lägret?

– Det klickade lite i mig, att dataspel inte är allting. Jag insåg att det finns viktigare saker i livet – vänner, skolan och att se framåt, att bygga min framtid.

Har det påverkat dig efteråt?

– Ja definitivt, jag har gått ner trettio kilo senaste året, jag har tagit körkort och börjat jobba. Allt det på grund av att jag dragit ner på datorspelandet.

Vad är din relation till datorspel i dag?

– Jag spelar fortfarande men inte ens i närheten av så mycket som jag gjorde förr. Jag fokuserar på andra saker nuförtiden.

Vad har du för råd till andra som är spelberoende?

– Att försöka att inte fastna, tonårslivet är väldigt viktigt, offra inte det för datorspel. Man kommer att ångra det senare i livet, säger Thomas Ramström.