Fler afrikaner namnges av svenska medier | Stockholms Fria

Debatt


Fria Tidningar
  • Svenska medier har blivit betydligt bättre på att namnge personer med afrikanskt ursprung vid bevakning av biståndsdebatten, men än är det en lång väg att gå, skriver We Effect. På bilden syns Alew Owusu.
Fria Tidningen

Fler afrikaner namnges av svenska medier

Svenska medier har blivit väsentligt bättre i sin bevakning av afrikanska länder. Men det är långt kvar till en rättvisande bild av människor i utvecklingsländer. Att alla får ett namn är ett litet men viktigt steg, skriver Anneli Rogeman, vd på biståndsorganisationen We Effect.

Generationer av svenskar har växt upp med en respektlös bild av människor i utvecklingsländer, vilka har behandlats som objekt, inte som subjekt. Alltför ofta har de inte ens fått sitt namn utskrivet i anslutning till bilder av dem, utan bara behandlats som rekvisita till texter om fattigdom.

Nu har det blivit bättre. Under 2016 fick 41 procent av de svarta människor som var med på bild i den svenska biståndsrapporteringen sitt namn publicerat. 2014 var motsvarande siffra endast 13 procent. Denna förändring framgår av We Effects senaste version av rapporten #allaharettnamn som presenterades nyligen. Analysen görs av Retriever och baseras på 900 artiklar om svenska biståndsinsatser i afrikanska länder söder om Sahara.

Det är en anmärkningsvärd och positiv uppgång. Men vi har fortfarande lång väg att gå innan svenska medier låter alla människor ha samma värde. Vita människor får nästan alltid sitt namn i tidningen, visar vår rapport.

Hur vi beskriver människor är centralt för vår bild av en kontinent och av vår omvärld. Alla har rätt till ett namn och en identitet. I Sverige är det alltid självklart. När svensk media publicerar en bild av en, två eller tre människor får de nästan alltid sitt namn publicerat. Men så fort rapporteringen är utanför landsgränsen upphör lätt den respekt för individen som finns för personer i Sverige. Då får vi ofta anonyma offerbilder, som cementerar bilden av ”vi” som välgörare och ”dem” som passiva offer. Individer nedgraderas till objekt, vilket gör avståndet mellan människor i Sverige och människor i Afrika ännu större.

Det händer något i oss när en människa får ett namn. När en person står ut från en grupp människor. Som när nästan alla tidningar publicerade bilden på en treårig pojke, vars kropp spolats upp på en strand i Turkiet. Alan Kurdi.

Som när bilden på Omran kablades ut över världen: en femåring med blodig kind och damm i håret, sittande i en ambulans efter att bomben träffat hans hus när han sov hemma i Syrien. Omran Daqneesh.

Det blir närmare hjärtat. Och, inte minst, det blir mer mänskligt. Värdigt. Både när det gäller flyktingar och människor i utvecklingsländer.

Det här är femte gången We Effect analyserar hur den mediala bilden av biståndet ser ut i Sverige. Vi fortsätter att göra det, eftersom rapporteringen påverkar hur svenska mediekonsumenter ser på svenskt bistånd, och de människor som tar del av det. Utvecklingsbiståndet är en viktig post i den svenska statsbudgeten.

Vi ser en förändring. Men vi får förstås inte nöja oss förrän samma regler för namnpublicering gäller för alla. Även våra kollegor som arbetar med bistånd, och själva förser redaktioner med bilder från vår omvärld, behöver bli bättre på att ange människors namn. Det får inte spela någon roll om du bor i Kalmar eller Kampala. Att något enskilt porträtt någon gång saknar namn kanske inte spelar så stor roll. Men många bilder under många decennier – det påverkar allas vår världsbild.

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Respektera trafiksepareringen i Husby

TRAFIKPOLITIK En majoritet av landets rektorer är bekymrade över elevernas säkerhet. Problemet är att barnen måste passera livligt trafikerade bilgator på vägen till skolan. Föräldrarna är också bekymrade och de som så hava möhlighet sätter sina telningar i bilen och skjutsar dem till skolan, vilket förvärrar problemet eftersom ungarna måste kryssa mellan horder av dubbelparkerade bilar utanför skolorna.

Debatt
:

Förbjud pälsindustrin!

DJURRÄTT Djurrättsalliansens bilder från minkfarmar i Sverige, som visas i Rapport, talar sitt tydliga språk. Det är uppenbart att minkar mår dåligt instängda i burar. Ett liv i bur ger dem inte alls möjlighet att få utlopp för sina naturliga instinkter. De som förespråkar uppfödning av minkar för päls hävdar att djuren mår bra i de små burarna. De säger att minkarna inte behöver få utlopp för sin jaktinstinkt och sitt enorma rörelsebehov eftersom de får sin mat utan att behöva jaga. I så fall borde ju samma resonemang gälla även hundar och katter som serveras mat. Men hundar och katter skulle vi aldrig komma på att stänga in i små burar dygnet runt. Bland annat just för att de behöver få utlopp för sitt behov av rörelse samt behöver få använda sin hjärna i lek och träning. Vari ligger skillnaden? Självklart gäller detta även minkar, inte bara katter och hundar. Inget djur mår bra då det berövas sin rörelsefrihet!

Debatt
:

Moderaterna står för en aktiv arbetsmarknadspolitik

Socialdemokratiska politiker i kommuner runt Göteborg anklagar oss moderater för att inte satsa på feriearbeten för ungdomar. Bakgrunden är att regeringen har valt att ta bort specialdestinerade bidrag till kommunerna och i stället ge dessa pengar som generella. Vi tycker att detta ger kommunerna en större möjlighet att använda pengarna där de gör bäst nytta. Detta i stället för att 290 kommuner ska tvingas göra på samma sätt oavsett om det är en bra lösning för den enskilda kommunen eller ej.

Fria.Nu
Debatt
:

'Vad ska ni ha vår röst till?'

Den demokratiska rättsstaten är ett alltjämt förhärskande ideal, åtminstone på en retorisk nivå. Här samlas idéer som att alla människor är lika mycket värda; därför ska alla ha lika rösträtt, och att alla människor ska behandlas lika inför domstol, och av våra myndigheter i övrigt. Dennis Töllborg och Ingrid Segerstedt-Wiberg ställer inför valet frågan om vårt upplysta och demokratiska samhälle verkligen lever upp till de värden som förespråkas.

Fria.Nu

© 2021 Stockholms Fria