Hanna Höie

Inledare


Organisering

  • Det är i den lokala organiseringen och möten över lite fika som det verkliga politiska arbetet borde ske, skriver Hanna Höie.
Fria Tidningen

Diska inte – organisera dig

Det är först under sommaren och semestern många av oss har tid att reflektera. Vardagens bestyr får oss ofta att glömma att mycket av vårt slit och stress kan lösas med hjälp av politisk organisering, skriver Hanna Höie.

Arbetsdagen tar slut när jag däckar bredvid barnen vid läggdags. Morgonrutiner och lämning på förskolan avlöses av lönearbete som sedan övergår i hämtning, middagsbestyr, det aldrig sinande diskberget, den allt större högen av tvätt och avelsanläggningen för dammråttor som tydligen slagit sig ned i vardagsrummet. Jag jobbar deltid för att hinna med, men hinner ändå aldrig klart med det jag borde göra innan dagen är slut.

Min mamma bor för långt borta för att komma förbi och hjälpa till. Hon ber mig gång på gång – snälla, se nu till att få lite hjälp med städningen. Jag säger att jag skall fundera på det. Jag kanske skulle kunna skita i hur mycket det tar emot att köpa in så kallade hushållsnära tjänster och bli en av alla dessa med RUT-avdrag. Men vet att det inte är någon idé. Vi kommer inte att hinna plocka undan i lägenheten till en bestämd tid var eller varannan vecka.

Men det just här, gömd någonstans i smutstvätten eller mellan skitiga gröttallrikar som det gror - fröet till förändring. Min början till en kamp för ett mer solidariskt och jämlikt samhälle.

Vi har kämpat så länge för att försöka behålla det generationerna innan oss slet för, att det blir svårt att se möjligheter till förändring. Det blir svårt att se de problem jag kämpar med i min vardag som något som skulle kunna lösas på ett politiskt plan. I ett samhällsklimat där vi så länge har varit på defensiven försvinner till sist även drömmen om en bättre värld. Ersatt av en önskan om att åtminstone få behålla något av det vi har. Det är dags att börja drömma igen för att sedan göra drömmen till verklighet ett steg i taget.

Själv drömmer jag om öppna skolkök där vi gratis, eller för en billig peng, kan äta middag tillsammans med våra grannar. Eller ta med hämtmat om det passar bättre. Jag drömmer om kvarterets tvätteri där vi slagit ihop tvättstugorna och alla kör ett arbetspass på ett par timmar i månaden och kan lämna in tvätten på väg till jobbet. Jag drömmer om den dagen då vi i vårt kvarter, precis som i alla andra kvarter, har mötesplatser där vi kan samlas och diskutera vår vardag.

Jag drömmer om lekplatser till barnen, fritidsgårdar till ungdomarna, mötesplatser och platser för vänskap, ett och annat bråk, diskussioner och utrymme att tillsammans skapa lösningar på gemensamma problem. Jag skulle önska att det vore självklart att min granne knackade på och frågade om jag behövde hjälp med barnen precis som jag skulle önska att jag lika självklart knackade på och frågade om jag skulle köpa med något hem från affären eller om han hade någonstans att fira julafton i år.

Det är så mycket som vi kan börja göra i dag. Så mycket där vi stoppar oss själva. För jag sitter fast i mitt diskberg, jag drunknar i tvätten, jag kämpar en omöjlig kamp mot lägenhetens dammråttor och när jag väl stannar upp och försöker läsa en godnattsaga för barnen somnar jag innan boken är slut. Jag slåss mot väderkvarnarna i mitt eget liv och hinner inte med att kämpa för och skapa en riktig förändring.

Under semestern har jag hunnit sova. En sovmorgon här, en lunchsömn med minstingarna där. En mamma som tar disken, en syster som tvättar. Tid att leka med barnen, att hinna läsa klart boken för minstingarna, göra slime och flyga drake med den äldsta. Hänga på lekplatsen med ett annat motiv än att få utevistelsen för ungarna avklarat medan jag i huvudet går igenom morgondagens måsten på jobbet. Livet som det borde vara bortom alla måsten.

Diskberget skall inte besegra mig igen tänker jag. Jag skall kämpa hårdare för att hinna med att skapa förändring. Jag skall låta fröet i gro i alla gröttallrikar och tvätthögar. Jag skall gå på politiska möten, hänga på lekplatsen och läsa böcker för mina barn – och ingen jävla dammråtta skall kunna stoppa mig. Jag skall börja hitta politiska lösningar på de problem jag har i min vardag och kämpa för att skapa utrymme för mina grannar att kunna lösa sina. Jag tänker aldrig mer sitta där ensam med tvätten. Frågan är: var gror fröet hos dig?

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria