Hästböcker är en älskad och vida läst litteraturgenre. Ändå syns den sällan i kulturens finrum. Hur kommer det sig? Plattformen Bara Hästböcker grundades av Malin Eriksson, Anna Nygren och Katja Timgren. De jobbar med att lyfta och bredda samtalet kring hästboken, så jag frågar dem.

– Det finns två maktordningar som omger hästböcker. Den ena är barnkultur, som i sig får lite recensioner och uppmärksamhet. Man får kämpa för sin existens i litterära sammanhang. Sedan så är hästboken en genre inom barnlitteraturen som har låg status, och det kan inte förstås på annat sätt än att det är en genusordning. Det finns någonting farligt med ridsport, det är en arena där tjejer ägnar sig åt en intresse och ett görande på ett nördigt sätt. Man är oerhört kunnig och det har överhuvudtaget inte med killar att göra. På det sättet utmanar det patriarkatet, säger Malin Eriksson.

Katja Timgren fortsätter.

– Vi har startat Bara Hästböcker också för att det finns ett glapp. Genren är otroligt älskad, men samtidigt finns det så väldigt lite samtal om den bland vuxna i offentligheten. Vi vill försöka överbrygga det glappet, så att inte tjejers läsning ska omges med tystnad.

För det är just bland tjejer och kvinnor som hästboken är som störst. Det är inte helt ovanligt att intressen och hobbys som förknippas med tjejer förlöjligas och osynliggörs, men hur kommer det sig att just ridsport blivit en så kallad tjejsport? Ridning som länge tillhört det manliga intressedomänet.

– Inom Bara Hästböcker brukar vi prata om stallet som en plats där tjejer får vara på andra sätt, stallet är som en värld i världen. Tillskillnad från vad folk utanför stallet ofta tror så handlar normerna för att vara tjej i stallet om exempelvis ledarskap, att uttrycka sin styrka och ta kommando. Hästvärlden och hästboken kan vara ett sätt att få uttrycka sidor som normer för tjejer annars trycker tillbaka. Det är inte så många utanför hästvärlden som vet om detta, så det blir ofta en krock mellan vad folk föreställer sig och hur det faktiskt är där, säger Katja Timgren.

Hästböcker som litterär genre är bred och mångfacetterad. Det märks i att både Katja Timgren och Malin Eriksson är bokaktuella med hästböcker som är vitt skilda från varandra i motiv och berättelse.

– Jag har en serie för börja läsa som heter Ponnykompisar. De handlar om Stig, som vill lära sig att rida. Från början får han rida på sin mammas häst som är alldeles för stor, men sedan hittar han kompisen Ellen vars mormor har ponnyer. Det är många som frågar efter killar i stallet och berättelser om dem. Jag tycker inte att det har ett egenvärde i sig, kvinnor tar ofta mycket ansvar för killars representation. Men när jag skriver den här boken blir Stig en kille som ingår i ett matriarkat. Jag anpassar den inte till att vara killarnas berättelse, utan det är Stigs berättelse. Och Stig ingår i hästmatriarkatet, säger Malin Eriksson.

– Hästboken jag skrivit heter Amanda och Ila: Från och med nu och vill skriva in sig i en feministisk hästbokstradition. Den handlar om tjejers vänskap och hur tjejer tillsammans lär sig att bli ledare. Den handlar såklart också mycket om relationer till hästar och hårt fysiskt arbete. Men även om stallet som familj, att inte bara behöva se sin biologiska familj som sin riktiga familj, säger Katja Timgren.

Bara Hästböcker är överens om att hästbokens status inom mainstreamkulturen måste upp, men de är inte endast intresserade av status. De vill framförallt bredda och fördjupa samtalet kring hästböcker.

– Det vi försöker göra är att komma längre, bortom diskussionen om status. Vi närläser hästböcker, lyfter fram och diskuterar teman. Gör intervjuer med forskare om varför det inte forskas, intervjuar hästboksförfattare med frågor som rör deras tankar om litteratur samt pratar med förläggare om vad de söker för böcker. Hästbokens låga status är en ganska enkel och slagkraftig fråga som blivit stor i media men vi vill ta det vidare, säger Malin Eriksson.