World music – en kategorisering som hittades på av skivbranschen för 30 år med syftet att sälja in icke-västerländska atister. Problemen hopar sig när begreppet används; att sortera in musik från delar av världen som inte hör till väst under ett paraply känns onekligen tveksamt. Vad har egentligen gamelanmusik från Indonesien gemensamt med japansk kotomusik?

Trumpetaren Jon Hassell är en musiker som genom hela sin produktion ifrågasätter uppdelningen ”vi” och ”dem”, detta genom att istället upphäva gränser. Under parollen Fourth world music har han skapat drömd musik från en imaginär kultur opåverkad av en västerländsk kanon.

Konceptet realiserades först i albumet Fourth world music vol 1: Possible musics, vilken följdes av Dream Theory In Malaya (Fourth World vol 2), och Aka / Darbari / Java – Magic Realism.

Mängder av musiker och producenter har inspirerats av Hassells tankar om ”möjlig musik”. Mest uppenbart var att Brian Eno efter samarbetet på Fourth world music vol 1: Possible musics snodde Hassells koncept och spelade in My Life In The Bush Of Ghosts tillsammans med David Byrne. Ett album som populariserade ”fourth world”-konceptet genom att väva in rockelement. Tilltaget upprörde Hassell som såg detta som en appropiering av hans teorier, dessutom stördes han av att hamna i skuggan av Eno och att Fourth world music vol 1: Possible musics sorterades in under dennes namn i skivaffärer.

Fejden var inte långvarig. Eno är med på ett hörn på Dream Theory In Malaya genom att spela på gongs och klockspel. Dock markeras tydligt på konvolutets baksida: ” All titles by Jon Hassell. Produced by Jon Hassell”.

Titeln är taget efter en studie av antropologen Kilton Stewart. Han besökte Malaysia 1935 och stötte då på Senoifolket, som byggde mycket av sin kultur på drömtydning.

Drömsk atmosfär är också något som präglar albumet, främst genom Hassells säregna trumpetspel som loopas och förvrängs genom elektroniska filter. Effekten är slående och faktum är att det sällan låter som ljudet från en trumpet, mer som en gudomlig kör.

Det längsta spåret, Malay, är skivans epicentrum. Det innehåller en sampling hämtad från en etnografisk inspelning där Semelaifolket i Malaysia skapar rytmer genom att slå med händerna i vatten. Andra ljudkällor som svävar runt i det här unika ljudbilden är röster från barn som leker och sjunger, olika naturljud, som lockrop från fåglar, grodors kväkande och insekters surrande.

För första gången återutges nu Hassells mästerverk genom skivbolaget Glitterbeat. För de som vill ha en snabbgenomgång av Hassells musik rekommenderas annars Optimos samlingsvolym Miracle Steps: Music From The Fourth World 1983-2017. Dröm vidare!