Igår tog 10 dollar i rätt ficka oss smidigt genom gränskontrollen. Gränsvakterna är desamma som under Saddams tid även om de inte håller samma nivå av total korruption. Ännu. Nästa gång kommer det dock tveklöst kosta 15 dollar.

En lång konvoj med nyanlända amerikanska trupper rör sig västerut längs motorvägen. Jag vet att de just kommit hit för deras fordon är kamouflagegröna och inte sandgula som de som anlände vid invasionen för nu lite över ett år sedan. Allt verkar lugnt tills vi stannar till vid den sista bensinstationen innan Ramadi. Shejken som hör till den intillliggande lilla moskén berättar att tre "rövarbilar" just kraschat in i en civil bil som voltade iväg över landsvägen. Vi fortsätter snabbt vår resa långt över hastighetsgränsen.

Radion (BBC:s arabiska kanal, iransk radio – vad som helst förutom ockupationsmaktens styrda radio) rapporterar om att uppgörelsen som har gjorts med den store ayatollan Ali al-Sistani angående den preliminära författningen, ska undertecknas idag. Iraks ledande shiamuslimer vill, inte helt förvånande, neka kurderna vetorätt i frågan om författningens utformning och öka antalet shiamuslimer i det styrande rådet. En shiamuslim från det, av USA, handplockade styrande rådet uttalar orden (som i Mellanöstern alltid fyller mig med fruktan då det klingar aningens falskt), nämligen: "Vi har nått en överenskommelse." Han forstätter med att säga att mycket goda nyheter är på gång. Hm, jaja vi får väl se.

Bagdad är grått och med sorg i hjärtat ser jag de många problemen i landet. Massiva betongmurar omger Paul Bremer's högkvarter, hotell för västerlänningar, det styrande rådet och amerikanska baracker. Snart ska även regeringens ministerium gömmas bakom betong. Och ve de irakiska översättarna som arbetar för USA och som ignorerar varningarna som kommer med jobbet. En kvinnlig översättare som struntade i varningarna blev tillsammans med sin chaufför skjuten till döds i sin bil. Ytterligare en skadades.

När jag kommer fram till mitt sunkiga hotell nås jag av beskedet att ännu en översättare mördats. Han bodde på hotellet och arbetade för en amerikansk tidning. Han sköts på nära håll med ljuddämpat vapen tillsammans med sin mamma och tvååriga dotter. Rykten går att det var en hämndgärning och alla vi som bor på hotellet visar det arga ansiktet utåt medan vi inom oss hoppas att det var en hämndgärning och inte början på en aktion mot stället vi bor på.

I ett stort varuhus trängs den nya och rika irakiska medelklassen. Fattiga göre sig icke besvär att komma hit överhuvudtaget. Danskt smör, österrikisk fruktjuice, fransk Perrier i mängder och billiga cigarrer trängs i hyllorna. Churchills och Cohibas säljs till priser långt under europeiska taxfreenivåer. Är det här en del av den icke beskattade importen på vilken ockupationsmakten försöker stärka ekonomin? Eller bara resterna av Saddams gamla stöldgods?

Det är kväll och jag sitter och skriver. Jag hör skottlossning i Jadriya, nära universitetet. Amerikanska helikoptrar dundrar genast fram genom mörkret och ytterligare en orapporterad strid är i antågande.