Sören Wibeck sitter omgiven av böcker på redaktionen på Sveriges Radio i Malmö. Jag undrar om attacken mot World Trade Center har lyft intresset för religion i allmänhet och islam i synnerhet. Det har det. Det märks bland annat på lyssnarreaktioner, och deras frågor.

Vi vet mer om islam idag än för bara några år sedan. Men det började redan under oljekrisen under 70-talet när islam presenterade sig som en politisk kraft att räkna med.

– Sedan följde revolutionen i Iran 1979, säger Sören Wibeck. Då blev den politiska kraften i religion tydlig.

Religion är hans yrke som producent på Sveriges Radios livsåskådningsprogram, ett program som efter den 11 september lägger ner mycket sändningstid till att förklara och analysera det som kallades de muslimska terroristerna. Varför denna avsky för väst? Hur är det möjligt att mobilisera en hel religion? Vilka värderingar ligger bakom?

– Det var lätt att förutse konflikten mellan den västerländska världen och islam på ett tidigt stadium, säger Sören Wibeck och berättar när han i mitten av åttiotalet åkte runt i muslimska länder för att se hur synen på väst var i dessa länder.

– Det var fruktansvärt intressant, och efter att man lärde känna folk så kom aversionen mot det västerländska inflytandet fram. Men kanske var vi för tidigt ute med rapporteringen då.

Idag är konflikten i öppen dager. På gott och på ont menar han. Sovjets inmarsch i Afghanistan, kommunismens fall, Kuwaitkriget och dess effekter spelar in.

– Det negativa är ju just konflikterna mellan de olika livsstilarna, men samtidigt leder ju intresset till mer kunskap om varandra.

Ett av de största skälen till misstron är den stora skillnaden i samhällssystem. Visserligen var det bara fyra år sedan Svenska kyrkan skildes från staten men Sverige, liksom Danmark och Nederländerna, räknas till de mest sekulariserade staterna i Europa. Här tillhör religion den privata sfären. I de muslimska länderna hänger andlighet, politik och socialt liv ihop, menar Sören.

– Helt plötsligt kommer en hel grupp människor som kräver att djur ska vara slaktade på ett visst vis, tjejer kräver att få bära slöja och vara respekterade för det, klart det blir konflikt.

Men enligt World Values Survey, ett internationellt institut som fortlöpande mäter världens folk värderingar, så tolkar ändå i princip alla människor sina liv genom religiösa kategorier. Även vi. Trots sekulariseringen. Vi firar jul och påsk och är uppväxta med kristna normer, utan att för den skull kännas vid att vi följer kristna normer.

– Religionen är en stark drivkraft, för människors andliga liv, livsåskådning och världssyn. Och det har inte förändrats, berättar Sören Wibeck. I princip har intresset för religion inte ändrats de senaste 100 åren.

Men vi i Sverige har lätt att tro att vi är normen och blir förvånade när vi upptäcker att vi inte är det när det gäller religiösa frågor. Religionen är en faktor i världen som man inte kan bortse ifrån, menar han.

Är vi svenskar dåliga på att räkna med den faktorn?

– Ja, det tror jag. Men vi börjar upptäcka den, det är ju därför du är här och ställer dom här frågorna om vad 11 september betytt, säger Sören Wibeck. Och det är kanske det som har förändrats, att människor börjar upptäcka religionen som en faktor i världen.

I grunden finns det många likheter mellan den västerländska kristendomen och till exempel islam, bägge religionerna har ett sanningsanspråk, hävdar att deras väg är den enda sanna vägen. Även om det har lättats upp i modern tid. Kanske vi ser exempel på fundamentalism inom religionen i händelserna i Knutby, på samma sätt som inom det vi kallar fundamentalistiska muslimska kretsar. Det är det extrema som väcker uppmärksamhet och når utanför landets gränser. Här som där.

– Jag blev själv nyligen intervjuad av franska Liberation angående Knutby. En tidning som sannolikt uppmärksammar Sverige ytterst sällan annars.

World Values Survey har nyligen kommit fram till att önskan för demokrati är i princip lika stor i de muslimska länderna som i väst. Problemet är bara att eftersom religionen och staten är så starkt sammankopplade blir det svårt att genomdriva demokrati i länder där religionen inte är tolerant mot exempelvis homosexualitet och kvinnans frigörelse. Vi kan se på exemplet Turkiet som har svårt att bli kvitt sitt historiska arv och börja tänka i demokratiska termer och respektera mänskliga rättigheter. Sören förutspår fortsatta konflikter mellan de två

– Inom islam är det kollektivets rättigheter man håller på, familjens, klanens etc, inte den enskildes som hos oss. Det finns ju på fler ställen, som i Kina till exempel.

Ofta är religionen konserverande, menar han. Den hindrar förändringar. Men den är också tröstande och hjälper folk härda ut i svåra situationer.

– För den som bara har en ytlig kunskap är det lätt att dra förhastade slutsatser och sätta likhetstecken mellan religionen och terrorism. Men religioner som existerat i tusentals år måste ha en inneboende kraft som ger människor något, annars hade de inte överlevt.

– Alla religioner är öppna för tolkningar. Den som vill tolka dem så att de uppmanar till våld kan göra det.