Inledare


Stefan Villkatt
  • Kommer de demonstrerande byborna i Budrus att skapa en förändring till ickevåld i den palestinska kampen mot ockupationen? Eller kommer den Israeliska
Fria.Nu

Är terrorn svår att förstå?

Terror är något dålig. Eller hur? Det har inte funnits någon röst i debatterna sedan 11 september som har ivrat för mer terror. Konsensus råder. Gott så.

När det gäller krig däremot, då hörs röster för och emot. Som när USA och Storbritannien beslöt att vidga sina vardagliga bombningar till ett regelrätt invasionskrig. Ett krig som har dödat mer än 10 000 civila irakier.

Hur kommer det sig, att vi är eniga om att terror är något alltigenom dåligt och samtidigt så oeniga om ett krig, som till exempel det i Irak? Kanske är det så enkelt; att få av oss tror att USA kommer anfalla Sverige medan terror är något vi själva kan bli drabbade av. Och ingen av oss vill få sin egen buss sprängd...

Vi behöver inte försvara terrorn för att försöka förstå den. Vi kan inte stoppa terrorn genom den demonisering av terrorn, som fått groteska dimensioner sedan 11 september. Bushs krig mot terrorn kommer inte heller att stoppa terrorn. Snarare tvärtom.

För att stoppa terrorn måste vi förstå och för att förstå måste vi ställa oss frågan: varför?

Bussbomberna i Israel är en bra utgångspunkt för att förstå terrorn. Israels enorma övertag militärt, deras rigorösa övervakningssystem och hårda tag mot terrorismen har bara lett till mer terror. Vi kan inte slå oss fria från terrorns våld. Exemplet Israel är också centralt eftersom Palestina blivit en symbol för hur långt vi västerländska demokratier kan gå i vår kamp mot 'de andra'. Saudiern Usama bin Ladin hänvisar till Palestina, men tänker kanske främst på hur USA styr över hans eget land. Irakierna jämför USAs ockupation med Israels.

För att förstå terrorn måste vi titta på det vardagliga våld som skapar terrorister. På Västbanken fortsätter Israel sitt hårt kritiserade murbygge.

Det har lett till en ny våg av folkligt icke-våldsligt motstånd. Det är framför allt i de byar som kommer att bli helt avskurna genom muren. Byar som blir avskurna från sina olivlundar och brunnar, sina jobb och skolor, från mataffärer och sjukhus. Som Deir Qaddis, en by med cirka 2 000 invånare som är en av nio byar i västra Ramallahdistriktet som håller på att bli omringade. Också i Beit Likia, en by i Jerusalemområdet, försöker byborna stoppa murbyggets bulldozrar. Inte minst genom sin advokat. Den 29 februari fick byn veta att deras fall är uppskjutet, men att det också betyder att murbygget skjuts upp. Så naturligtvis står byborna och viftar med detta papper, när soldaterna kommer med sina bepansrade bulldozrar. Papperet sköts snabbt bort med gummikulor. Nästa dag tog den israeliska armén med sig två bulldozrar, en som mejade ner olivträden och en som jämnade ut marken efteråt. Den var i byn Budrus som denna nya våg av folkligt motstånd började. Nu har ledarna för Budrus och de omkringliggande byarna kommit överens om att samarbeta i sin icke-våldsliga kamp mot murbygget. Den israeliska journalisten Gideon Levy besökte Budrus och skrev den 13 februari i ha-Aretz:

'Kommer denna avsides belägna by bli en milstolpe i kampen mot muren? Kommer byborna i Budrus förebåda en förändring till ickevåld i den palestinska kampen mot ockupationen? Eller kommer, om en vecka eller två, separationsmuren klippa av livet i också den här byn, och på så sätt visa att ickevåld inte lönar sig?'

Det är förstås makten över vår vardag det handlar om. Om något är på tok försöker vi hitta vägar till förändring. Människorna i Palestina har försökt förändra situationen länge. Ingenting verkar hjälpa. Det är då, när alltings jävlighet gör att du känner att livet är ändå inte värt att leva, som tanken föds.

Israels murar och stängsel håller inte terrorister borta. Den som har beslutat att dö för de sina, kommer utan problem över eller under. Men människorna som ska till jobb, skola, sjukhus, mataffärer, de kommer att stoppas och det är bland dessa människor som terrorister föds.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria