Militären lämnar sina platser i parlamentet
Länge var 20 procent av platserna i det indonesiska parlamentet reserverade för landets militär. Men nu har tiden kommit för officerarna att lämna sina platser.
Jakarta (IPS) När Indonesiens nya utökade parlament, till vilket val hölls nyligen, sammankallas i oktober kommer inte längre de 75 militärerna att sitta med.
Det innebär att ännu ett steg tas i det demokratiska reformarbete som pågått sedan 1998. Den lag som tillät att militärer nominerades till parlamentet, vilket innebar att arméns roll i politiken institutionaliserades, har länge kritiserats för att utgöra ett hinder i det politiska systemet.
- Vi har inte haft demokrati under de senaste fem åren eftersom vi fortfarande hade dessa ickevalda representanter, säger den före detta parlamentarikern Rahman Tolleng.
Nominerandet av ickevalda militärer inleddes 1959, då president Sukarno avskedade den demokratiskt valda regeringen och utsåg ett eget parlament, där bland andra militären ingick.
Sukarno störtades i en statskupp 1965. Under det tidiga 70-talet stärkte diktatorn Suharto militärens roll i landet. Suharto gav militären 100 av de 500 platserna i parlamentet. Åtgärden motiverades med att skydda landet från kommunister och muslimska fundamentalister. Suharto påbörjade sedan en militarisering av hela landets politiska system.
Sedan Suharto tvingats bort från makten1998 började många grupper genast kräva att militärens platser i alla beslutande församlingar skulle dras tillbaka.
Men under en övergångsperiod tilläts militären behålla 75 av sina 100 platser i parlamentet. Det dröjde fram till 2002 innan beslutet kom om att alla militärens platser skulle bort.
Men trots att detta är ett positivt tecken för den framväxande demokratin är frågan om en verklig förändring av militärens roll inom politiken fortfarande öppen.
Försvarsanalytikern Rizal Sukma, som arbetar vid Centret för strategiska och internationella studier, menar att många militärer fortfarande påverkar landets politik.
- De väpnade styrkornas huvudkvarter styr fortfarande försvarsdepartementet, snarare än tvärtom, säger Rizal, och pekar på exempel där aktiva generaler styrt vapeninköp och andra försvarspolitiska frågor.
