Psykologen Andreas Tunström har gjort en enkätundersökning om flyktingbarn på barnpsykiatriska kliniker. Han har ställt frågor till barnpsykiatriska mottagningar i Stockholm. Andreas Tunström arbetar på barn- och ungdomspsykiatrins flyktingenhet.

Undersökningen visar att 130 asylsökande barn var intagna på psykiatrisk klinik förra året. De hade stängt av kontakten med omvärlden. De hade slutat tala och äta. Man måste ge dem mat genom en sond, en slang genom näsan ner till magen. Många måste också ha blöja. En del av dem var på sjukhus i 40 veckor.

- De blir som levande döda, säger Marie Hessle, som är enhetschef på en psykiatrisk klinik till TV4.

Marie Hessle säger att barnen ofta har upplevt svåra saker i sina hemländer. Deras föräldrar är förtvivlade och desperata. De kan inte hjälpa barnen att börja hoppas på ett bättre liv igen. Det är svårt att vänta på asyl. När de får avslag sluter sig barnen för omvärlden. Inom psykiatrin hade man inte sett barn reagera så förrän för några år sedan.

- Det finns många fler i den öppna vården, fortsätter hon. Och 30 asylsökande barn till har fått vård här på dagarna, fast de har sovit hemma på nätterna. Socialtjänsten försöker också hjälpa många barn.

Det är svårt att hjälpa de här barnen. Föräldrarna kan inte alltid hjälpa till. Många av dem behöver själva psykiatrisk vård. Men asylsökande får bara vård för akuta sjukdomar.

- Mammor som har blivit våldtagna borde få psykiatrisk vård för barnens skull, säger Andreas Tunström.

Barnpsykiatrin måste hitta på nya sätt att arbeta med flyktingbarnen som har stängt av kontakten med omvärlden. Det finns bra exempel. Svenska Dagbladet berättar om en flicka som fick hjälp av barnpsykiatrin i Skellefteå. Hon fick mer bestämda tider, hon fick bada med sin mamma, lyssna på musik, träffa djur och vara med andra barn. Då kunde hon börja leva igen.