Inledare


Tomas Kåberger
  • Socialdemokraterna och moderaterna har införlivat Maj-Inger Klingvalls och EUs rasistiska politik i svensk lagstiftning. Transportörsansvaret lär ge E
Fria.Nu

Transportörsansvaret är europeisk rasism

Det är tidig morgon på Zürich flygplats. Nattplanen från Asien och Afrika har anlänt och om 40 minuter ska ett plan till Bryssel, en länk in i den Europeiska Unionen, avgå. Mitt plan från Asien kom tidigt, och jag sitter vid gaten och väntar. Framför disken där biljetten brukar kontrolleras ställs en extra disk på hjul upp. Högtalarna berättar att flygbolaget måste be alla passagerarna visa sina resedokument eftersom flygbolagen ålagts att kontrollera dem.

Detta är porten till Schengen-land, passfrihetens drömland!

Tillsammans med de andra som kommit till Zürich med god marginal, efter att ha flugit länge med interkontinentala plan, ställer jag mig i kö. Två unga, ambitiösa flygbolagsanställda skrider till verket. Passen öppnas, och deras fotografier jämförs med resenärernas utseende. Varje huvudbonad ska av. Unga män lyfter snabbt av sina basebollkepsar och sätter på dem igen, några försöker demonstrativt lyfta skärmen medan nackbandet förs bakåt utan att tappa kontakten med nackhåret. Några afrikanska kvinnor försöker rädda sina hårinflätade tygband undan definitionen huvudbonad.

Sedan granskas passen. Ett förstoringsglas med inbyggd ficklampa tas fram och med detta verktyg granskas passfotografiets kanter och sidans infästning i passet. Fotosidans baksida granskas på samma sätt, liksom skimrande hologram i moderna pass. Resenärerna står tysta och tittar på. Svettpärlor växer upp i deras ansikten och på de asiatiska männens prydliga skjortor syns mörka dekorationer växa under armarna.

En afrikansk kvinna omges av påsar och väskor för sig och sina barn. På ena armen gungar hon ett gråtande spädbarn och vid hennes andra arm hoppar en lite större pojke upp och ner. Han vill också bli buren. Efter att länge och noga ha granskat passens detaljer och visum med förstoringsglas tittar flygbolagets ambitiösa representant henne i ögonen och frågar: 'Are these your children?'

Flygbolaget tycks tro på hennes svar. Hennes biljett får en stämpel, varpå den afrikanska kvinnan ställer ner det gråtande barnet och börjar flytta sitt handbagage mot den kö som väntar på att få borda flygplanet.

Jag ser mig om i kön. Den har nu växt till, mest med schweiziska och andra europeiska resenärer på väg mot Bryssel. Tiden kommer inte att räcka för denna passkontroll! Planet skulle gå om en kvart. Jag fruktar att jag kommer att missa min vidare förbindelse i Bryssel.

Nu är det en ung man med indiskt utseende som står i tur. Han är lång, vältränad och välklädd och tittar självsäkert ner på kvinnan som tar itu med hans pass. Identiteten kollas och passets äkthet. Tålmodigt och säkert tittar han på hennes ambitiösa arbete med passet. Visumet består av ett hopvikt, inhäftat papper och hennes misstänksamhet väcks. Hon rådfrågar sin kollega. Efter att ha granskat pappret skakar han på huvudet. Den unge mannen svettas nu som alla andra före honom. Men han ser mer arg än rädd ut. Han försöker förklara medan flygbolagets egen polisfunktion ringer ett telefonsamtal och ber honom ställa sig åt sidan. Nu ser också han både svettig och nervös ut.

Jag sträcker fram mitt pass med biljetten instoppad vid fotografiet. Kvinnan öppnar mitt gamla, lättförfalskade, svenska pass och stämplar biljetten, viker ihop passet och lägger det med ett leende på disken framför mig och säger 'Thank you!'

Vad ska jag svara? Det tog inte fem sekunder! Förstummad tittar jag på henne, och tar passet. Nu ska jag gå till den ordinarie disken för att borda planet.

Men först måste jag gå mellan passdisken och den indiske man som just blivit ställd åt sidan. Han har sett allt jag sett denna morgon. Jag försöker se honom i ögonen, och med en gest säga att detta är inte mitt fel. Han tittar ursinnigt ner i golvet.

En stund senare har alla satt sig i planet. Då kommer den reslige indiern. Arg och effektiv med blicken på golvet framför sig, går han snabbt längs gången, lägger sin eleganta portfölj under stolen framför sin och spänner fast säkerhetsbältet utan att fördröja planet en sekund i onödan.

Hur kommer mina afrikanska och asiatiska medresenärer att behandla européer i framtiden? Vad skulle vi själva göra om vi förödmjukades på detta sätt när vi besökte Asien eller Afrika?

Metoden infördes av invandrarminister Maj-Inger Klingvall och hennes EU-kollegor för flera år sedan. Nu har socialdemokrater och moderater gemensamt infört reglerna också i svensk lag för att hindra utomeuropeiska politiska flyktingar från att nå EUs riktiga gränspolis. Därmed ser man till att flyktingar aldrig får chansen att åberopa konventioner om förföljdas rätt till skydd. Det fungerar nog som de tänkt. Många av världens förkämpar för frihet och demokratiska rättigheter kommer att dödas efter att ha avvisats av flygbolagens låtsaspolis.

Den Europeiska Unionens system för privatiserad gränskontroll blir i praktiken också en pinsam uppvisning av europeisk rasism. Erfarenheter av denna rasism kommer att ge Europa fiender bland de välutbildade och framgångsrika asiater och afrikaner som någon gång besöker denna självgoda Union.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria