En stor spark i magen fick vi kvinnor härom veckan. Den bekräftade att vi är andra klassens medborgare i Sverige. Högsta domstolen, HD, friade männen i Tumbamålet. Vi har nu svart på vitt att kvinnors ord är mindre värda än mäns. Rätten valde att döma efter en avvägning om kvinnan i målet befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd eller inte. HD kom fram till att hon inte gjort det trots att kvinnan säger att hon har minnesluckor. Det om något vittnar om hjälplöst tillstånd. Det är uppenbart att man tycks tro att hon ljuger. Varför frias annars männen? Man tror helt enkelt på dem för att de är män! 'Sedan när började män ljuga och våldta?' Det kvittar vilka fina formuleringar man använder eller korrekt klingande paragrafer man kan hänvisa till - budskapet är detsamma: det är okej att våldta.

Så kommer majoriteten av alla killar och tjejer att uppfatta domen - de kommer inte att plocka fram stora lagboken, sätta sig ner och syssla med hårklyverier. Vi suckar tungt, för trots att debatten om våldtäkter har snart 30 år på nacken så är det uppenbart att den fortfarande står och stampar på samma punkt.

Maria-Pia Boëthius har redan sagt alla de bra och kloka sakerna, framfört alla de viktiga poängerna och vad har hänt? Knappt något - kvinnor är lika utsatta och det verkar bara bli värre och grövre.

Varje år polisanmäls cirka 2 000 våldtäkter i Sverige. Mellan 30 och 60 av dem kan betecknas som gruppvåldtäkter. Tre fjärdedelar av polisanmälningarna om grupp-våldtäkter, där det fanns misstänkta personer, avskrevs av polis eller åklagare under 1990-talet. Det vanligaste skälet att avskriva ärendet var att brott inte kunde styrkas. I ungefär tio fall per år har åklagaren ansett att det funnits tillräcklig bevisning för att väcka åtal (enligt Brottsförebyggande rådet). Inte nog med att lejonparten av alla våldtäktsanmälningar läggs ner, utan kvinnor utsätts inte bara för en våldtäkt utan två - en av gärnings-mannen och sedan en av samhället, som ofta vägrar tro på kvinnorna.

Det handlar inte så mycket om Tumba - det finns andra mål där bevisningen varit starkare, men männen har då liksom nu gått fria. Det handlar om en rättsapparat som gång på gång ifrågasätter, undervärderar och grillar kvinnor i domstolen. Urringningen på ett klädes-plagg, längden på en kjol, graden av alkoholintag och tidigare sexuella erfarenheter vänds emot kvinnan och blir en ursäkt; en undanflykt för männen/mannen att våldta och den godkänns av rättsväsendet. Man anser att hon uppmanat till det.

I Afghanistan fick inte kvinnor ha vita skor, eftersom de på något förunderligt sätt ansågs kunna vara upphetsande. Märkligt, lika märkligt som att en urringning kan vara en ursäkt för en våldtäkt. Poängen är att de män som våldtar väljer att göra det.

Killar i gemen klarar av att se kvinnor i kort kjol utan att våldta, så varför ursäkta dem som inte gör det? Hur ska vi lyckas nedmontera begreppen hora, i samhället och i skolans värld, när inställningen till samma begrepp kan vara avgörande för om en man döms för våldtäkt eller inte?

Arbetet på gräsrotsnivå i våra skolor blir tämligen meningslöst, när det inte får gehör högre upp i hierarkin, utan motarbetas genom att fördomar används som en ursäkt!

Det svenska rättsväsendet måste ändra sin syn på kvinnans kropp - från att anse den vara tillgänglig till dess hon säger nej - till att kvinnans kropp inte under några omständigheter är tillgänglig, förrän hon säger ja! Vad rättsväsendet säger färgar av sig på det övriga samhället och det är med andra ord här vi måste börja!

Karin Jonegård

Aktiv i Världskvinnomarschen - en paraply-organisation vars mål är att ena kvinnor och feministiska rörelser på alla kontinenter www.worldmarchofwomen.org