Efter förra veckans gatustrider, då minst sju personer dödades, talar de flesta kommentatorer i landet om behovet av återupptagen dialog mellan regeringen och den Hizbollah-ledda oppositionen. En nationell kompromiss ses som nödvändigt både för att undvika mer våld, och för att lösa landets sociala problem. Enligt rapporter under veckan har till och med de regionala rivalerna Saudiarabien och Iran, med nära band till den libanesiska regeringen respektive Hizbollah, inlett samtal kring hur en upptrappning av konflikten kan undvikas.

USA har valt en mer konfrontativ linje. I sitt tal till nationen förra veckan talade Bush om det växande hotet från 'shiamuslimska extremister.' Hizbollah pekades ut som 'en grupp som överträffas bara av al-Qaida i antalet amerikanska liv den tagit'. USA:s regering anklagar Hizbollah för bombdåd mot den amerikanska ambassaden och en armébarrack i Beirut 1983, men har inte presenterat några bevis för att organisationen i dag skulle utgöra ett hot mot USA.
I måndags sa president Bush att Hizbollah, Syrien och Iran försöker destabilisera Libanon, och att de ansvariga för kaoset i landet bör 'ställas till svars.' Hizbollah-ledaren Hassan Nasrallah svarade med att anklaga USA för att försöka provocera fram inbördeskrig i Libanon, Palestina och Irak. Han sa att alla motståndsrörelser står inför utmaningen att undvika att dras in i inbördeskrig, och underströk att oppositionen i Libanon söker en fredlig lösning för den pågående krisen.
- Våra krav är politiska och lösningen kan bara vara politisk, sa Nasrallah under ett tal inför hundratusentals anhängare i Beiruts södra förorter i tisdags.

Den ökade pressen på Hizbollah är inte begränsad till enbart retorik. Dan Byman, som leder programmet för säkerhetsstudier på Georgetown University och är före detta Mellanösternanalytiker på CIA, menar i en intervju med Los Angeles Times att USA:s strategi i regionen delvis bygger på att skapa en kapacitet att besegra Hizbollah militärt om det skulle behövas. Sedan sommarens krig har det militära biståndet till Libanons regering därför ökat kraftigt.
Av de bidrag på nästan 800 miljoner US-dollar som utlovats av USA går runt två tredjedelar till armén och de interna säkerhetsstyrkorna. De senare har fördubblats till över 24 000 man och beväpnats av Förenade Arabemiraten, Frankrike och USA. Kritiker inom Libanon anklagar regeringen för att främst rekrytera sunnimuslimer till styrkan, för att skapa en lojal motkraft till det shiamuslimska Hizbollah.
Samtidigt har CIA enligt rapporter i brittiska Daily Telegraph och Washington Post i hemlighet fått en lista med tillåtna operationer mot Hizbollah i Libanon.

En fråga som många nu ställer är vilken roll FN-styrkan UNIFIL:s över 12 000 soldater kommer att spela om konflikten i landet eskalerar. Italienaren Claudio Graziano som nu övertar befälet över UNIFIL har tidigare lett NATO-styrkan i Afghanistans huvudstad Kabul. När hans utnämning blev känd hyllades han av israeliska militärer för sin beslutsamhet i kampen mot 'terrorister och rebeller,' vilket väckte en del libanesers misstänksamhet.
Somliga oroar sig för att UNIFIL ska användas för att tvinga igenom säkerhetsrådets krav på avväpning av Hizbollah. Hizbollah har varnat UNIFIL för att överträda sitt nuvarande mandat. Många experter på Hizbollah och regionen menar att ett försök att avväpna rörelsen med våld skulle leda till kaos. För tillfället är det dock främst USA som talar om en avväpning. Det är tveksamt om Frankrike, Italien och Spanien, vars soldater utgör stommen i UNIFIL, är villiga att ta en sådan risk.

Samtidigt som USA försöker bygga en militär motvikt till Hizbollah, så hyllades förra veckans givarkonferens i Paris som en framgång för hela Libanon. Men bara en liten del av 7,6 miljarder US-dollar i nya bidrag och lån väntas gå till återuppbyggnad och utvecklingsprojekt. Merparten av de första utbetalningarna kommer istället att gå till avbetalningar på statsskulden. Resten kommer att betalas ut i takt med att regeringen genomför marknadsinriktade reformer såsom momshöjningar och minskade subventioner som lägger ytterligare bördor på de med låga inkomster.
Receptet för att rädda landets ekonomi liknar de nyliberala strukturanpassningsprogram som påtvingats skuldtyngda länder sedan början av 1980-talet, och som kritiserats hårt av sociala rörelser och utvecklingsforskare världen över. Enligt kritiker kan de kontroversiella reformerna öka klyftorna och förvärra den redan explosiva politiska situationen i Libanon.