Inledare


Linus Brohult
Fria.Nu

Ettåringens Jämställdhetsrevolt

Bara 8 av Stockholms 476 dagis har ett aktivt jämställdhetsarbete, det framgick av en kartläggning som publicerades här i SFT förra veckan. Är det inte lite märkligt trots allt?

För hur många gånger har det inte talats om könsroller bland skolungdomar? Att tjejer i skolor har en dålig självbild till exempel (fast det kanske är de unga killarnas attityder som är det största problemet).

Varför har då inte våra dagis blivit den naturliga platsen för att från start se till att flickor och pojkar får en jämlik och schysst behandling? När min första dotter började på dagis var det faktiskt första gången jag insåg hur påtagligt även de minsta barnen fick vänja sig vid sina könsroller. Pojkarna förutsattes bete sig på ett annat sätt än flickorna redan på småbarnsavdelningen. Flickgänget skockades i dockrummet.

'Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller.'

Så står det i läroplanen för förskolan. Men vad innebär det egentligen i praktiken? Finns det någon konkret plan för hur dessa vackra ord ska omsättas i handling? Kartläggningen av Stockholms dagis ger ett ganska nedslående svar på den frågan.

Pedagoger och barnskötare ute på våra dagis gör helt säkert redan i dag sitt bästa för att göra våra barn självständiga och jämställda. Men det räcker inte, dagisen fortsätter att fostra pojkar och flickor in i könsroller. Dagisen är också så skrämmande tydligt en spegel av de vuxnas egna ojämlika samhälle. Se bara på könsfördelningen och lönenivåerna bland personalen.

Jämställdhet mellan könen slås tidigt i läroplanen för dagis fast som en viktig uppgift, med hänvisning till att det är ett av de 'värden som vårt samhällsliv vilar på'. Men problemet är kanske just att bristen på detta värde i vårt samhällsliv också återspeglas i verksamheten på våra dagis.

Jämställdheten på dagis är ett typiskt exempel på hur förändringar i den här typen av verksamheter går till. Det är sällan politiker som tar första steget. I stället är det enstaka dagis som gått före med lyckade jämställdhetsexperiment. Men nu behövs politiska initiativ för att fler dagis ska få lära sig dessa metoder för att flickor och pojkar ska slippa bli fast i könsroller redan som småbarn.

Vad som behövs är inte att politiker ännu en gång slår fast i en läroplan eller ett kommunalt program att jämställdheten är viktig. Det som behövs är att vi helt enkelt drar lärdom av de dagis som kommit längre. Två dagis i Gävle lyckades avsevärt motverka traditionella pojk- och flickroller i ett försök där personalen filmade sitt beteende mot olika barn och sedan arbetade med ett mer likvärdigt bemötande av alla barnen. Det handlar bland annat om att pojkar ska kunna prata om känslor och relationer, och att flickor ska slippa vara de som alltid tar ansvar. Stockholm skulle kunna bli en föregångskommun genom att utbilda all förskolepersonal i jämställdhet på dagis utifrån Gävlemodellen. Då skulle läroplanen kanske till och med kunna bli verklighet.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria