• David Sperling i Buenos Aires Pop
Göteborgs Fria

Stor musikteater i litet format

Vad David Sperling gör i sitt minimalistiska speluttryck är framför allt att generöst öppna för publikens identifikation med pjäsens ende huvudperson, en busschaufför som i Tage Danielssons efterföljd, fastän i Argentina, tänker, att va fan, men på ett annat sätt och med andra bevekelsegrunder.

Militärdiktatur, miljöförstörelse, terror, växthuseffekt, president Bush och andra förstörare av sinnesron, det räcker mer än nog för att väcka tanken på ett eget rymdskepp för utforskandet av evighetens möjligheter.
En vacker morgon startar han och spränger sig med kraft upp genom atmosfären. I en sinnrikt konstruerad musikalisk resa, med utgångspunkt i den argentinske rockmusikern Luis Alberto Spinettas intensiva ballader, kastar han sig högre och högre i vardagsfilosofiska betraktelser. Ibland besöker han, i nödvändiga pass, skeppets helautomatiska toalett (den sägs sköta om hela processen), eller tar sig en rymdpromenad för att kolla ett eller annat i flygetygets maskineri.
Jag har, konstigt nog, inga som helst svårigheter att godta denne särlings mycket säregna resa; jag accepterar scenrummet som en trovärdig inneslutenhet i skeppets färd mot högre rymder, trots David Sperlings synnerligen jordiska närvaro. Och jag tror att det är just det som är vitsen med att låta denne argentinske busschaufför dela med sig till oss sin känsla av medvetandets oerhörda gränslöshet. Outtröttlig i sin rika fantasi tycks denne man fortsätta att köra sin lokala buss i Buenos Aires, till tonerna av landets rockmusik, men skönt förlorad i oändlighetens möjligheter.
Tilläggas måste att Sperlings huvudperson inte saknar humoristiska perspektiv; mer eller mindre djupa skratt vibrerar oavbrutet genom den fullsatta salongen. För vad har vi här på jorden som inte kan återfinnas i fantasins kreativitet? Till exempel en fjärran planet där man kan förtöja en stund och doppa fötterna innan man tar sig ett rejält dyk i rent och sött vatten där kallsuparna utgör delikatesser. Kanske det inte räcker för en mänsklig tillvaro i stort, men är stort nog för blott ögonblickets njutning.

Fakta: 

Buenos Aires Pop
Av och med David Sperling med musik av Luis Alberto Spinetta
Musiker: Nadina Pundins, Patrik Ehrnborg, Henrik Wartel, Karin Johansson, David Sperling Scenisk rådgivare: Mikael Norlind, Jonas Holmström Scenografi: Linda Wallgren
Film: Anders Thorén
Ljus: Madeleine Strandberg

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Regidebut som brister i spelrytm

Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.

Fria.Nu

Spikrakt spel på Unga Tur

Unga Turteaterns tolkning av några Lars Norén-texter har en befriande lätthet. Roten ur Norén är något alldeles extra, skriver Anders Thuresson.

© 2026 Stockholms Fria