En glad överraskning under förra veckans slötittande på tv var Musikbyråns repris av en Thåströmintervju från 1999. Nu kom det kanske egentligen inte så mycket väsentligheter ur karln. Behållningen av programmet var istället intrycket att Joakim Thåström är en vanlig snubbe som gillar bira och har lite svårt att uttrycka sig.
En halvtimme senare, fyrans Idol: jag påminns om att Sverige förändrats kraftigt de senaste trettio åren. Idoljuryn och programidén har kritiserats till leda, men kritikerna har naturligtvis rätt: Thåström skulle aldrig ha gått vidare. 'Gå hem och klipp dig, så där kan du inte se ut om du ska bli rockstjärna', skulle en Kirsti i tidstypiska discobrallor ha sagt anno 1977.
Lyckligtvis växte Thåström upp med helt andra preferenser än dagens ungar. Punkscenen föregicks av en livskraftig musikrörelse som såg musiken som en förändrande makt, punken lade till slagordet 'alla kan' (oavsett om du ser ut som skit, sjunger illa och allt verkar vara åt helvete).

I begynnelsen var punk något konstigt i etablissemangets ögon. Antisocialt. Inget den desillusionerade ungdomen skulle kunna försörja sig på. Så fel de hade. I dag är genren ännu ett cashgenererande medel och ingen journalist får för sig att ställa frågor som 'men varför har du en nål i ögonbrynet?'.
Det är alltså ingen konstighet att en före detta punkare kommer ut med en textsamling på ett av landets stora förlag. Och vilka texter! Punk i all ära, den största poesin återfinns i Skebokvarnsv 209. En av årtiondets bästa plattor.

Tyvärr innehåller Txtr inga noter, men man får vara glad för det lilla. Ackordanalyserna ger ju allsångsmöjligheter. Boken är dessutom späckad med snygga foton från rocklivet och slarvigt nedtecknade textsnuttar.
Det enda som saknas är ett analyserande förord av musiken, texterna, tidsperioden. Något som sätter Thåströms lyrik i ett större sammanhang.

Att Ebba och Imperiet skulle bli framgångshistorier trodde få, allra minst Thåström själv. Det gick fort att bli Sveriges största rockstjärna. Efter 30 år som artist är det dags att summera: han har skrivit många oförglömliga låtar, troligen fler än vad en artificiell Idolartist någonsin kommer att lyckas med.
'Alla kan göra sin Sergeant Pepper', sa Thåström till Musikbyrån. Det är bra sagt. Alla bär på världens bästa platta inom sig. Även Idol-idoler, antar jag.
Alla kan, även om vi skriver 2007.