Lycklig Lekman tar farväl av Göteborg
Jens Lekman, Kortedalas musikaliska språkrör, genomförde i går sin sista spelning i hemstaden innan han drar ut i världen på turné och sedan flyttar till Australien. Och en sak är säker, Göteborgarna kommer att sakna sin Lekman.
Senast jag såg Jens Lekman live var på Roskildefestivalen i somras. Det hade regnat konstant i 16 timmar och jag var mer eller mindre redo att packa väskan och lämna lerhålet åt sitt öde, trots att festivalen precis hade börjat. Bestämde mig ändå för att gå och se Lekman först för att åtminstone ha sett någon konsert. Och där vände allting. Spelningen var fantastisk och mitt humör bytte planhalva helt och jag gick runt med ett fånigt leende resten av dagen trots att regnandet bestämt fortsatte i ytterliggare 19 timmar. Att jag var på väg att åka hem glömde jag totalt bort. Förutsättningarna var visserligen helt annorlunda inför gårdagens spelning på Nefertiti, men det blir återigen en bedårande stund i Lekmans sällskap.
Semiblyge Jens Lekman skriver popdramer med ljusa kritor på svarta griffeltavlor och använder både de små och stora orden. Men nästan alltid den stora musiken, inte minst på nya enormt hyllade fullängdaren 'Night falls over Kortedala' där varenda ton tar i från tårna. Det är låtar från den som utgör stommen i kvällens konsert, och det märks att Lekman är väldigt förtjust i att ha nytt material att slänga ut över publiken. 'Sipping on the Sweet Nectar' blir en vansinnig Eldoradoresa mot det avslutande crescendot, 'Into Eternity' är en stor varm kram och 'The Opposite of Halleluja' är allt annat än motsatsen.
Som brukligt är det dock de gamla dängorna som frälser publiken hårdast. Att Jens Lekman återigen har börjat ta med 'You Are the Light' i liverepertoaren tackar publiken för med en minuts applådskur och Lekman ser löjligt lycklig ut över responsen.
Det enda konserten möjligen råder brist på är dynamik. Visst framförs ett par låtar i mer sparsmakade versioner, men överlag är det så stort och pompigt att det tillslut uppstår lite av en mättnadskänsla och jag saknar lite fler tillfällen smälta intaget på.
Men det där är bara petitesser som drunknar i jublet när Lekman som ett av extranumren bjuder på den svenska versionen av 'Maple Leaves'.
Och den som sammanfattar konserten bäst är nog kvällens huvudperson själv när han tar farväl av Göteborgspubliken för en tid framöver och tackar efter sista låten: 'Ni har varit jättebra, jag har varit jättebra.'
