Och även om Angereds Teaters nya barnpjäs Pingvinen handlar om en glad och nyfiken pingvin, på flykt från Madagaskar, via Frankrike, till en farbroder i Sverige, så förstår var och en i salongen att denna resa också beskriver Ahamadas egen flykt.
Men det spelar mindre roll; denne mimiskt oerhört skicklige skådespelare gestaltar utanförskapet med så små och exakta medel att det kunde ha varit vem som helst som hungrig och utan ett öre på fickan, hamnat i en utländsk storstad, mitt i dess belastade trafikkarusell av förbisvischande bilar. Man känner omedelbart igen sig i minsta liten sparsmakad och uttrycksfull åtbörd, och barnen är hela tiden med på noterna.
Dessutom passar det som hand i handske att det är just en av landets mer berömda street - och breakdansare, med stark känsla för stadens puls och rörelse, som lyckas placera sin musikaliskt rytmiska berättelse mitt i modernitetens nav. När Ahamada sedan, under sin fortsatta flykt med en snusande busschaufför vid ratten, berättar en madagaskisk folksaga om hur det är för en pingvin att bli berövad sitt hem av en ockuperande uggla, svindlar sagans historiska ursprung till ur spänningsfältet mellan fantasi och verklighet.
Föreställningen varar bara en dryg halvtimme men är i sitt slag en klart skimrande liten pärla, genomsyrad av både visdom och sprittande livskänsla. Dansövningen efteråt, med publiken, och framför allt med barnen, var helt uppenbart pricken över i. Tänk er en hel scen fullproppad av glada dansande barn, uppmärksamt lyssnande till Phax Ahamadas inspirerande rådgivning. Ring ned Angereds Teater och boka biljetter till er själva och alla era danslystna barn!