På fyra scener presenteras musikgrupper och dansare. Utbudet av okända och kända grupper, alternativscenens lokala favoriter och nischade kändisar är enastående. Allt från ungerskt speedfolk, ryska ballader och tysk-turkisk rock till klassisk indisk dans. Folklore varvas med de vildaste fusionsgrupper. Sent på kvällen tar diskjockeyn över. Runt omkring marknadsstånd med konsthantverk och etno-kitsch, mat och dryck samt ideella föreningar och partier.

Trots trängseln, och trots att berlinarnas favoritdrink Caipirinha konsumeras i mängder, är stämningen fredlig.

Några av deltagarna i den internationella Capoeira-festivalen i Berlin har hittad sin väg till ängen och tränar. Runt omkring hundar, barn och picknickkorgar. Det finns didgeridoo-workshop och prova-på-slagverk för barn. En mångkulturell drömvärld.

Höjdpunkten på den fyra dagar långa festen är karnevalståget. Först kommer några vitklädda och vitsminkade personer som inte finns med i programmet. Deras plakat och flygblad kritiserar vithetens kulturbegrepp: etniska minoriteters exotiska kulturella tillskott firas samtidigt som man marginaliserar eller utvisar dess mänskliga bärare. De ogillas av polisen och leds bort. Jag får förklaringen att detta var en oanmäld spontandemonstration som inte är tillåtet.

Afrobrasilianska ritualer bereder vägen, sen följer karavanen. Traditionella dräkter från hela världen, färgglad fantasiutstyrsel och gycklare. Interkulturella stadsdelsprojekt för tjejer, kampsportgrupper och en liten grupp svenskar utstyrda som Astrid Lindgren-figurer med en liten röd stuga sponsrad av Ikea. Gatuteater mot nedskärningarna inom kulturområdet, Amnesty International och Greenpeace. Efter sex timmar finns tiotusentals nöjda åskådare kvar och massor med skräp.