'You cry out in your sleep,
All my failings exposed.
And there"s a taste in my mouth,
As desperation takes hold.
Just that something so good just can"t function no more.
But love, love will tear us apart again.'

Joy Divisions svanesång blev Love will tear us apart. Efter att ha läst biografin Beröring långt ifrån, av Deborah Curtis, så svartnar budskapet om kärlek som förintar än mer.
Femton år efter sin makes tragiska självmord, 1980, skriver Deborah Curtis sin berättelse om deras tid tillsammans. Nu kommer den i svensk översättning och det är en utgivning som ligger helt rätt i tiden. Intresset kring Joy Division är massivt och i januari kommer även Anton Corbijns Control - filmatisering av boken med Sam Riley i rollen som Ian Curtis.
Genren med rockbiografier är ganska tradig. Författarna, ofta manliga rockjournalister, fastnar ofta i tröttsamma anekdoter och det är sällan som de lyckas med uppsåtet att komma nära inpå de ikoniserade hjältarna som de skriver om.
Till viss del är också Deborah Curtis berättelse väldigt traditionell. Den om ett ungt hungrigt rockband, med en karismatisk och ångestladdad sångare som med sina maniska och spastiska scenuppträdanden trollbinder sin publik och som till slut lyckas med att övertyga resten av världen att de är rockens nya hopp. Det som gör Beröring långt ifrån till något annat är att det bakom den arketypiska rockhjältebeskrivningen döljer sig en mera angelägen berättelse; en personlig och själuppoffrande historia om att vara kvinna i en förtryckande manlig rockvärld.

Jag återkommer under läsningen till bokens dubbeltydiga titel. Den anspelar på myten kring Ian Curtis persona - den introverta, lidande och svartsynta diktaren med sitt slutna känsloliv som söker kärleken men som till sist väljer döden. Men än mer gestaltar den Deborahs egna tröstlösa försök till närhet.
Med en neutral och behärskad röst berättar hon om deras ungdomsförälskelse, bröllopet, barnafödseln och om sin makes depressioner, dödslängtan och hans svåra epilepsi. Deborah ställer alltid upp för Ian, som alltid är på kant med tillvaron, men hon får väldigt lite tillbaka.
När hon höggravid kommer till en av bandets spelningar känner hon sig utfryst för att hon inte är tillräckligt glamorös och någon menar att en rockstjärna med en gravid kvinna vid scenen inte är bra för bandets image. Kvinnans uppgift är att städa, tvätta, laga mat och passa barnen.

Efterhand förstår hon att Ian, trots hennes uppoffringar, börjat beklaga sig över hemmasituationen för sina bandkamrater, 'men Ian höll fortfarande av mig tillräckligt för att kunna komma tillbaka och söka min tröst när han insåg att de övriga medlemmarna inte skulle tillskriva honom den grad av ära som han förväntade sig'.
Det lakoniska och smått distanserade tilltalet är genomgående, man störs ibland av att det är ganska torftigt skrivet, men samtidigt är greppet kongenialt eftersom det framhäver de blygsamma och självuppoffrande dragen i Deborahs karaktär.
Beröring långt ifrån är ingen stor bok, men jag kommer att komma ihåg den. Inte för berättelsen om artisten som levde upp till myten om den lidande konstnären, utan för den om Deborah Curtis.