Göteborgs Fria

"Jag har aldrig känt mig lockad av att tala till de redan frälsta"

År 2004 fick Oscar Hedin höra talas om en ung man som lämnat Sverige och sin gravida hustru för att bege sig till Tjetjenien för att offra sitt liv. Frågan kring vilken drivkraft som låg bakom hans och andra unga muslimska mäns beslut att dö martyrdöden är det centrala i hans dokumentärfilm Det svider i hjärtat som nyligen hade premiär. GFT ville veta om han tyckte sig ha fått svar på sin fråga och stämde träff med honom för ett samtal.

Sin journalistiska bana började dokumentärfilmaren Oscar Hedin på resemagasinet Vagabond. På så sätt fick han möjlighet att se olika platser runt om på jorden, möta människor och situationer på ett sätt som dagens charterjournalister inte får. Det var så han fick smak för det goda reportaget, det som vecklar ut ett ämne och låter de berörda personerna få komma till tals och tala till punkt. Genom åren har han skildrat fotbollsspelare utan landslag, omskurna flickor och illegala vargjägare. Ofta genom journalistiska metoder som wallraffande och infiltrering.– En röd linje i mitt arbete är att jag har väldigt svårt för det politiskt korrekta, det man bör tycka och tänka. Jag gillar att jobba med projekt som är mer mångbottnade, där man vänder på ett sammanhang för att få ett annat perspektiv eller man vågar ge människor som man i normala fall kanske inte tycker om en röst, säger Oscar Hedin.Hans nya film Det svider i hjärtat följer några unga muslimska män i förorten Hammarkullen utanför Göteborg. Handlingen kretsar kring frågan: Vad är det som får en ung kille, uppvuxen i ett relativt tryggt samhälle som Sverige att vilja offra sitt liv? När han ombeds att själv beskriva vad filmen handlar om säger han så här: – Den handlar om ett gäng unga svenska killar i en förort som har något som skiljer sig från de flesta andra nämligen drömmen om att få dö martyrdöden. Det är dem jag har försökt förstå och skildra, och även några av fixstjärnorna i deras liv. De svenska killar som har gjort det förut och blivit förebilder inom någon sorts subkultur. Klockan har passerat ett. Oscar Hedin har beställt in en pastasallad på ett litet lunchsjapp efter att vi tagit en promenad några kvarter bort från produktionsbolagets Laika Film och Televisions lokaler på Mariaberget i Stockholm. Jag frågar om han nu såhär i efterhand tycker att hans film egentligen handlar så mycket om islam.– Nej, absolut inte, de här killarna kan lika gärna representera unga killar i förorten i allmänhet eller andra generationens invandrare. Visst spelar islam en stor roll i deras liv men filmen handlar inte om det i huvudsak.

Det svider i hjärtat har redan blivit politiskt sprängstoft i medierna där olika sidor angripit filmen utifrån sina utgångspunkter. Vissa menar att filmen spär på islamofobin i samhället, medan andra menar att Oscar Hedin inte tillräckligt tydligt tagit avstånd från männens handlingar som de definierar som "terrorism". Debatten är långt ifrån ny.Oscar Hedin menar att den i filmens fall kommit som ett paket på posten men tycker att de olika falangerna kör på i väl inkörda spår. När han fick den unika chansen att följa de unga muslimska männen på nära håll, vilket han påpekar att ingen annan västerländsk filmare tidigare fått, kände han att han var tvungen att vara deras berättelse trogen.– För mig fanns det ingen annan berättelse att göra. Jag hade ju kunnat göra en berättelse om terrorism, eller mediekritik eller säkerhetspolisen men jag kände att det hade varit att skjuta över målet. Jag tror att filmen kan ge båda de här sidorna och alla andra människor som inte är så berörda av den här debatten nya tankar och idéer. Om den kan det är jag glad. Vårt samtal glider in på dokumentärfilmarens roll. Oscar Hedin säger att han såg det som en plikt att göra filmen. Att låta de tolkningar och tankemönster som varit förhärskande sedan 11 september 2001 kompletteras med berättelser från dem som man refererar till men som inte fått komma till tals, ett berättande utan att filmaren dömer eller tillrättalägger. – Jag tycker ofta att man förväxlar politisk dokumentärfilm med att man ska hålla på med politiska manifest. Jag är mer intresserad av att skildra sociala sammanhang och en av mina absolut viktigaste uppgifter är att nå människor som inte tycker som jag eller inte tycker något givet i frågan sedan tidigare. Men det är klart att jag är politisk i någon bemärkelse och har grundvärderingar som kommer igenom i mina filmer, men jag har aldrig känt mig lockad av att tala till de redan frälsta.

Oscar Hedin har vuxit upp i en övre medelklassmiljö med goda livsförutsättningar, enligt honom själv. För honom är det självklart att beakta psykologiska och sociala förklaringar när man analyserar problem. Det är också där han tycker att de tydligaste svaren på frågan om hur någon kan vilja offra sitt liv, vare sig det sker genom martyrdöden eller på annat sätt, står att finna.– Jag tror man tjänar på att ha en psykologisk analysapparat när man närmar sig den här problematiken, det har hittills saknats helt. Man har bara haft en politisk och teologisk diskussion kring varför självmordsbombningar förekommer. Att nästan ingen pratat om psykologi och sociala orsaker är för mig barockt.Trots att han själv aldrig vuxit upp med det klasshat som till exempel en av hans favoritjournalister Janne Josefsson gjort, tycker han att det är oerhört viktigt att skildra klassamhället.– Klassamhället är en av de saker som begränsar oss människor allra mest, det snärjer både dem där uppe och dem där nere. Därför bör man försöka bekämpa och nedmontera det så mycket det går. Men jag tror inte att svaren kan hittas genom politiska lösningar. Det är uppenbart att trots att vi haft ett styre i vårt land som skapat en välfärdsstat har vi ändå inte fått bort det, vi måste hitta nya vägar, säger han.Men några enkla lösningar kan inte heller Oscar Hedin leverera. Istället hoppas han kunna bidra till en nyansering kring de här frågorna genom att förmedla berättelser till människor som de i sin tur kan ta med sig och jobba vidare [email protected]

Bildtext:Oscar Hedin har svårt för det politiskt korrekta och vill gärna jobba med mångbottnade projekt. Extra viktigt tycker han att det är att skildra klassamhället.- Klassamhället är en av de saker som begränsar oss människor allra mest, det snärjer både dem där uppe och dem där nere. Därför bör man försöka bekämpa och nedmontera det så mycket det går, säger han.

Förslag på upplyft citat:"Inom den grävande journalistiken finns det för många människor med likartade värderingar och för liten vilja att ta ut svängarna."

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Hallå där Ruben Östlund...

...som kommer till Uppsala internationella kortfilmfestival för att berätta om sina filmer. Den 25 oktober visas en del av dem i ett retrospektiv.

Uppsala: en kortfilmsmetropol

För 27:e året i rad arrangeras nu Uppsala internationella kortfilmfestival, med 50 länder representerade i alla genrer. Det växande filmlandet Norge står i fokus och under helgen bjuds det på retrospektiv av filmmakarna Catti Brandelius och Ruben Östlund.

"De är bara djur"

Artikelserien Språk och speciesism avrundas med några ord från gästredaktören och Henrik Engströms artikel om sambandet mellan art- och rasförtryck.

© 2026 Stockholms Fria