Hur känns det att medverka på festivalen?

- Det är ju jättekul, naturligtvis. Jag tycker det är roligt att de visar mina tidiga filmer som skidfilmen Free radicals. Det var med den jag tog mig in i filmvärlden.

Vad är det för skillnad mellan att jobba i långt och kort format?

– Jag tycker inte att det är så jättestor skillnad. Inspelningsprocessen går till på precis samma sätt, men sedan är det strukturella arbetet med långfilm mycket större. Men det är minst lika svårt att göra en bra kortfilm som att göra en bra långfilm. Fixeringen vid filmers längd börjar lösas upp mer och mer och det är verkligen på tiden.

Hur går det till när du väljer ämnen för dina filmer?

– Det måste alltid finnas ett intresse från min sida för den situation som ska skildras. Jag utgår mycket från hur tillvaron ser ut och inte så mycket från filmiska referenser. Det är alldeles för mycket sådant, 99 procent av all film som går upp på repertoaren är genrefilm. Men jag tror att människor vant sig mer vid att se film utan att ha så klara förväntningar, som att det måste finnas en huvudperson och en upplösning.

I Familj igen skildrar du dina föräldrars skilsmässa. Finns det någon gräns för hur privat man kan vara i en film?

– Nej, den gränsen är i så fall upp till en själv att sätta. Det är oftast när man är öppen med sig själv som människor känner igen sig. När man försöker skydda sig och måla sig i bättre dager ger man en falsk bild av verkligheten. Att vara privat är att vara ärlig.

Hur ska en bra kortfilm vara?

– Precis som med all film ska den ge en ny bild av eller fundering kring tillvaron, vad det är att vara människa.

Finns det någon filmskapare som du anser är bra på att göra det?

– Ja, Roy Andersson tycker jag är ett bra exempel.

Du kopplas ofta ihop med just honom. Är det en jämförelse du är bekväm med?

– Jag har inga problem med det om det handlar om attityden vi har till vårt arbete. Då blir jag glad. Men ofta handlar ju jämförelserna bara om att vi använder oss av stillastående kamera.

Skulle du så som han kunna tänka dig att ställa dig till förfogande för rent kommersiella ändamål?

– Jag har inga problem med det. Jag har ju gjort reklam för Mer som ägs av Coca-Cola. Även reklamfilm kan spegla ens syn på tillvaron och människor. Sedan är det ju ett sätt att finansiera sin övriga verksamhet. Jag tillhör inte dem som ser reklamen som konstens värsta fiende. Det är inte Coca-Cola som är ansvariga för hur den här världen ser ut, det är människorna. Jag är inte moralist, men jag skulle nog inte göra reklam för vapen. Men för cigaretter kanske... hahaha.