Redan med sin debut Kändisar som jag delat ut post till, som gavs ut på det egna förlaget Storno, visade Thörn att han var en annorlunda och spännande författare. Boken består av texter som skrivits och samlats in under hans arbete som postutdelare i Stockholm hösten och våren 2001-02. På sina postrundor upptäckte han namn som tillhör kändisar - en krydda i ett annars ganska monotont och tröttande arbete. I ett brev uppmanades dessa kändisar att lämna in ett bidrag på ett antal sidor. Sex av nio tillfrågade nappade på erbjudandet och bidrar med texter eller bilder till den fyrtio sidor långa skriften.
Här om året kom Inventeringen ut på det ansedda förlaget OEI Editör och den har bland annat beskrivits som en 'komisk men inte sällan skarpögd genomlysning av vad som här kallas "konsensusverkligheten"'.
Jag träffar Pär en disig junieftermiddag på kafé Publik på Andra Långgatan. Vi slår oss först ner på bakgården med våra kaffekoppar men någon borrar och hamrar i grannhuset så vi får flytta in igen för vi hör inte vad vi säger.

Vad handlar egentligen Inventeringen om?
- Man kan säga den handlar om en person som inventerar ett dokumentskåp åt typ ett institut. Det är ganska oklart varför, inte ens jag vet varför. Men jag har skrivit Inventeringen som en inventeringslista med objekt. Och boken består av associationer till de här objekten, och tankegångar kring varför personen gör den här listan och vilket syfte den har. Jag behövde en matris som jag kunde fylla med vilket innehåll som helst, så att jag kunde tillåta mig olika stilarter. Högstämt poetiskt språk ibland och väldigt lågt talspråk eller sunkigt skrivna partier ibland.

Du behövde alltså en struktur för att kunna
utnyttja olika stilgrepp?
- Jag behövde en framåtskridande rörelse, och i med att inventeraren utvecklas som gestalt under läsningen så får man ändå en framåtskridande rörelse. Någon form av utveckling.

Det var få kritiker som förstod att inventeraren var en kvinna och inte en man.
- Ingen förstod det. Jag antar att det handlar om en bild av den manliga, anonyma tjänstemannen. Som kommer i direkt nedstigande led från Franz Kafkas Josef K och andra gestalter. Men jag tycker inte i sig att min bok är lik Kafkas. Det finns en tematisk likhet, men boken är ju extremt förankrad i en svensk tillvaro, medan Kafka är placerad i en centraleuropeisk värld, det är ganska uppenbart, även om det är outtalat vilket land det är.

Jag uppfattar boken som Roy Anderssonsk ibland.
- Det handlar väl om att det just är förankrat i Sverige. Och att det handlar om ett undertryckt vrede som finns bitvis hos figurerna i boken. De är ganska missnöjda. De håller på att gå sönder men de gör ändå sin plikt, knyter näven i fickan och säger: 'Nej, så här får det inte vara!' Men det finns inget eftertryck i det här vredesutbrottet över huvud taget. Det blir bara patetiskt.
Till viss del hämtar Pär material från sekundära källor. Han berättar att han använder Dagens Nyheter och Gula Sidorna som associationsunderlag, men att det är mycket lite som han hämtar direkt. Han googlar en del.
I boken finns det en underhållande episod om ett band som heter The Nils Olsson Quartet. Ett band som jag misstänkte existerade på riktigt. Men nej, det var bara påhitt alltsammans.
- Att hitta på är också ett sätt att använda sig av helt olika stilarter. I partiet om bandet kunde jag ju använda mig av olika 'jag' bland bandmedlemmarna. Jag gillar det sättet att skriva på. Att jag som författare kan ta till exempel den här skeden här, och sedan beskriva något utifrån det. Jag kan säga att det här kaffet här kanske avbildar eller kanske är en exakt avbildning av en ö i Stockholms skärgård. Och så kan man låta det bli som en utgångspunkt för en berättelse om en konfirmationsgrupp som är på den här ön till exempel. För min del handlar det om att man inte känner sig speciellt fri i den vanliga vardagen. Då kan man lika gärna försöka vara så fri som möjligt i sitt skrivande. Det är som en slags ventil skulle jag kunna hävda.

Är du väldigt inspirerad av Erik Beckman?
- På en strukturell nivå är jag väldigt inspirerad av Beckman, just för att använder sig av olika metoder för sitt skrivande som i till exempel Hertigens kartonger skriver han om London utifrån hur de går med någon död person i ett begravningståg som följer en viss rutt. Beckman såg det här på tv och skaffade sig kartor och guideböcker över London och skriver om London utifrån vilken rutt det här begravningståget gick, men själv besöker han aldrig London. Det räcker för honom att bara ha de här guideböckerna och kartorna. Det är som om han medvetet vill ha så lite information som möjligt i vissa fall. Beckman är sorglig och rolig på samma gång, det är en bra kvalitet.

Pär Thörn är högaktuell med boken Mutationer av Anna-Greta Leijon och kritikerna gödslar med beröm. Boken är ett 'uppsamlingsheat' med olika texter. Pär berättar om att en av de konceptuella texterna utgår från hur han filmat en tv när han zappat runt på olika kanaler. Ett sätt att dokumentera zappandet som estetisk metod, berättar han och tillägger att zappandet egentligen är en ganska folklig avantgardistisk metod. Alla ägnar sig åt detta. Något som kan härledas till dadaisternas och Bryan Gysins experiment med 'cut-up'.
Även en platta är på gång. En cd med remixer av Ebba Grön, med titeln Schönberg/ Stammheim/Gärdet/Rågsved.
- Ljudbilden är experimentell, det surrar och väser. Till skivan hör en text där jag utgår ifrån namnet Ebba Grön (som punkbandet hämtade från en polisoperation då den tyske terroristen Norbert Kröcher greps i Stockholm). Texten kan beskrivas som associativ utzoomning som inbegriper såväl flera generationer av RAF-medlemmar som Hegel.