För tyvärr är lönearbete något som få av oss älskar. I USA är det riktigt illa - där angav 77 procent av de tillfrågade att de hatade sitt arbete, enligt en artikel i dinapengar.se för en tid sedan.
I Sverige verkar det inte vara fullt så illa, men så många som 350 000 personer vantrivs på jobbet, enligt en studie som Handelns utredningsinstitut tog fram nyligen. 17 procent av de anställda vantrivs i någon grad med sina arbetsuppgifter och 14 procent trivs inte med sina arbetskamrater.

Att många inte har det så kul på jobbet visas också av att de flesta vill komma ifrån arbetslivet innan de uppnått det som betraktas som normal pensionsålder. Enligt en undersökning gjord av Länsförsäkringar ville 63 procent av de tillfrågade pensionera sig före 65 års ålder. Så trots att arbetslivet på många sätt blivit säkrare de senaste decennierna finns det anledning att misstänka att vardagsslitet fortfarande utgör en hälsofara för alla dem som inte trivs på sina jobb.
En faktor bakom den utbredda vantrivseln kan vara att vi i vårt moderna samhälle har höga förväntningar på innehållet i våra liv. Min bild är att detta förstärkts på senare år då media skrivit och pratat mycket om hur man ska ta kontrollen över sitt liv för att bli friskare, snyggare och lyckligare.

Det ligger alltså i tidens anda att man ska förverkliga sig själv. I hälsotidningar finns ofta artiklar om hur man ska bli den man vill vara. Det kan till exempel handla om att man ska förstå vem man är och vad man vill, för att därefter kunna jobba hårt och målmedvetet så att man kan förverkliga drömmen.
Ett annat sätt att formulera saken är det som refereras i artikeln intill: att man ska utgå från glädjen och inte rädslan när man gör saker.
Att låta glädjen styra livet är säkert sunt och bra. Men det ska inte tolkas som att alla med glädjen som motor kan bygga sig ett idealt liv. Och - som framgått ovan - arbetslivet är ett besvärligt område att förverkliga sig inom. Det främsta skälet är att vi har en arbetsmarknad där många konkurrerar om de roligaste jobben.

Om man frågar unga människor om deras drömyrken kan man få svar som musiker, författare och fotbollsproffs. Andra vill bli veterinärer eller läkare. Knappast någon säger sig vilja bli diskare, städare eller sophämtare.
När unga blir lite äldre får de en mer realistisk syn på möjligheter och begränsningar. Och många finner då att det inte finns så stort utrymme till att förverkliga sig själv inom arbetslivet. Då gäller det att hitta strategier för att stå ut med arbetet och att hålla sig frisk. En viktig del är att lära sig acceptera situationen - och att kanske rent av vara tacksam för det man faktiskt har! Den inre verkligheten behöver ju inte alltid vara en följd av den yttre.
Sedan finns förstås möjligheten att ägna sig åt något stimulerande och kul på fritiden. Och ibland får man glädjas åt att det blir extra lång ledighet kring jul och nyår.