I ett stort rött tegelhus på Ostindiegatan i Majorna har Mikel Cee Karlsson sin arbetsplats tillsammans med andra kreativa konstskapare. Just nu färdigställer han sin dokumentärfilm, Hälsningar från skogen, i sitt lilla filmiska krypin. Hans gamla hembygd, Ätrandalen utanför Ullared i Hallands inland, är skådeplatsen.
Bakom arbetsbordet hänger fotografier som tagits under arbetet med filmen.
- I pauserna när jag filmat har jag plåtat väldigt mycket för att kunna gestalta det jag inte kom åt i rörlig bild. Det har gett mig olika delar eftersom det är två olika uttryck, säger han.
Fotografierna har redan resulterat i en populär fotoutställning på Länsmuseet i Varberg som visades för drygt ett år sedan.

Hälsningar från skogen är på många sätt en dokumentär om vanliga människor, skildrade i sin egen ordinära vardagslunk. Ätranbygdens fina villor, inramade av välansade häckar, ger först bilden av en lugn och stillsam Svenssonidyll men filmen bygger i själva verket på en riktigt djävulsk historia. Bakom de prydliga fasaderna döljer sig ett mörker och en historia om vanmakt, sönderslagna drömmar och den lilla människans kamp mot stora kapitalintressen. Men framför allt är Hälsningar från skogen en film om följderna av allt detta.
- Det jag vill göra handlar inte så mycket om själva situationen som uppstod utan om konsekvenserna av den. Det är väldigt långt ifrån Uppdrag granskning, säger han och skrattar.
Själva grunden i filmens historia står att finna i Mikel Cee Karlssons egna familj. Hans pappa och mamma är tillsammans med ytterligare två personer från bygden nyckelfigurer i filmen.
När jag träffar Mikel Cee Karlsson är han till en början sparsam med detaljer om filmens historia men i takt med att entusiasmen ökar luckras hemlighetsfullheten upp. Det är tydligt att filmen är personligt värdefull och något som engagerar honom.

Mikel delar ogärna upp filmer i dokumentärer och spelfilmer. I hans filmskapande står det personliga uttrycket och modet att våga sätta någonting på spel i centrum. Själva temat i filmen är inte det viktiga utan hur man framställer det.
När Mikel Cee Karlsson var yngre ägnade han mycket tid åt att åka skateboard. En ovanlig sysselsättning på orten. Tidigt fick han erfara vad det innebar att ha ett udda intresse och välja en väg i livet som inte andra redan trampat upp.
- Jag var ensam om att åka skateboard då. Det fick jag ganska mycket skit för. Jag kommer ihåg första dagen på högstadiet. Då fick jag och mina kompisar stryk. De knäckte näsan på en kompis och skrev blatte i pannan på min kompis från Iran. Det var inte jättelätt att sticka ut.

En av karaktärerna i filmen har också valt att tydligt sticka ut och utmana samhällets normer. Kungen, som Mikel Cee Karlsson kallar honom, går ständigt klädd som kung med krona på huvudet och en slags guldfärgad sari. Ute i skogen har Kungen försökt skapa sin egen värld och sitt eget paradis. Men han har även blivit påhoppad och trakasserad av folk.
- Oavsett vad man har för slags övertygelse eller dröm eller tankar om självförverkligande är det samma grundtanke. Vare sig det handlar om karriär eller varför man vill bygga ett hus ute i skogen.
Mikel Cee Karlsson har förmågan att se det charmiga och komiska i vanliga människors vardag och det handlar inte om att göra sig lustig på andras bekostnad. Det är tydligt att det här finns en uppriktig fascination. Innan jag lämnar honom och det är dags för ett nytt arbetspass med filmen berättar han att han såg på Tittarombudsmannen på TV 4 för ett tag sedan.
- Då ringde en person in som var förbannad på att det visas för lite dragspel i TV 4. Sådant kan jag tycka är ganska fantastiskt, säger han och garvar högt.