Det var under sexdagarskriget 1967 som Israel ockuperade Västbanken, Gaza och östra Jerusalem - då hade fördrivningen och förtrycket av palestinier redan pågått i 20 år.
I år är det 60 år sedan staten Israel utropades och över en halv miljon palestinier tvingades på flykt samtidigt som över 400 palestinska byar demolerades av den israeliska armén. Fortfarande i dag lever miljoner palestinier i flyktingläger, antingen på Västbanken och i Gaza eller i något av grannländerna Libanon, Jordanien och Syrien. Detta trots att FN:s resolution 194 ger flyktingarna rätt att återvända, eller i de fall detta inte är möjligt, rätt till kompensation. Resolutionen antogs redan 1948 och har sedan dess bekräftats av generalförsamlingen varje år. Flyktingarnas rätt att återvända var också en av förutsättningarna för att bevilja Israel medlemskap i FN 1949.

Samtidigt som de palestinska flyktingarna nekas att ens besöka sina barndomshem i det forna Palestina, välkomnar Israel alla människor i världen med judiskt påbrå att flytta dit och bli israeliska medborgare. 'Lagen om återvändande' som instiftades av Israel 1950 garanterar detta oavsett kopplingar till området. En ekvation som inte kan beskrivas som annat än rasistisk.
Jag hoppas att detta historiska tragiska jubileum får stor uppmärksamhet över hela världen under hela året. Jag hoppas att det påminner människor om de palestinska flyktingarnas situation. Flyktingfrågan har under senare år hamnat i skymundan och helt undvikits vid alla så kallade fredssamtal, samtidigt som det självklart är en högaktuell och otroligt viktig fråga för de allra flesta palestinier, inte minst för de tre miljoner registrerade flyktingar som lever utanför Västbanken och Gaza. När Israel i år ska fira 60 år av självständighet, är det viktigt att peka på faktumet att Israel på alla sätt nekar palestinierna rätten till frihet genom att hindra dem från att bilda en egen stat.

Al Nakba, som betyder den stora katastrofen, var inte en enstaka händelse, utan är en pågående verklighet. Vi måste kämpa för och hoppas att 2008 blir början på slutet av så många människors lidande. Och så länge viktiga frågor som flyktingarnas rätt att återvända inte ingår i framtida lösningar av konflikten, så kommer aldrig en rättvis och hållbar lösning till. Som det är i dag har flyktingarna aldrig fått någon ersättning eller ens ett erkännande från Israel att de har blivit felbehandlade.
I år ska vi minnas 60 år av Al Nakba, försöka lyfta de tunga och svåra frågorna för diskussion, och samtidigt peka på ockupationens vardag. I det akuta läget måste isoleringen av Gaza omedelbart avbrytas, Israels plan att bygga ut bosättningarna kring östra Jerusalem för att införliva dem i sin stat måste stoppas och muren inne på palestinskt område måste rivas enligt internationella domstolens beslut. Men samtidigt måste vi arbeta för en långsiktig, rättvis och stabil lösning - det måste bli ett slut på 40 års ockupation och 60 års lidande.