Det är Svenskt Kärntekniskt Centrum, SKC, som bistår med grundplåten av pengarna när Chalmers, tillsammans med KTH och Uppsala Universitet, nu intensifierar sin satsning på kärnteknisk forskning. 200 miljoner, fördelat på sex år, ska delas ut till instituten. SKC bidrar med drygt hälften av pengarna – pengar som kommer från kärnkraftsindustrin.

– Volymen på pengarna har ökat, och samtidigt kommer vi att få större frihet med vad vi vill göra med anslaget. Tidigare har vi varit bundna vid olika doktorandprojekt där man var tvungen att söka individuella summor vid varje enskilt tillfälle, men nu får vi en egen frihet att få bestämma hur pengarna ska fördelas. Det är huvudsaken för mig, säger Imre Pazsit, professor vid Chalmers avdelning för nukleär teknologi.

Svenskt Kärntekniskt Centrum har funnits sedan 1992. Organisationen består av den svenska kärnkraftsindustrin tillsammans med Svensk kärnkraftsinspektion, och har i uppdrag att uppmuntra kärnteknisk forskning inom Sverige. Under de senaste femton åren har man delat ut sammanlagt 150 miljoner kronor till olika forskningsprojekt inom kärnteknik. Nu höjer man alltså den summan rejält. Innan 2014 ska 102 miljoner delas ut. Och under nästa sexårsperiod lär den summan bli än högre.

– Kärnkraft är en mogen bransch, som just nu upplever en renässans. Investeringarna är väldigt stora, både utomlands och i Sverige. Tidigare har det varit rätt svårt att få loss pengar till ämnet, men numera handlar det om miljarder som går åt till kärnkraften. Ur det perspektivet är det förstås viktigt att branschen säkrar sina resurser, genom att verka för utbildningen av kompetent personal, säger SKC:s föreståndare Nils Olov Jonsson.

Anslaget är tänkt att resultera i ungefär åtta nya doktorander inom kärnteknik per år.

– Vi kommer väl inte sitta och räkna på varje enskild doktorand. Det viktiga är att vi har ett högt och bra mål för satsningen, säger Jonsson.

Mikael Karlsson är ordförande för Naturskyddsföreningen, som är en av remissinstanserna för STC:s årliga forskningsrapport, FDU. Han är besviken på höjningen, som han menar skickar fel signaler till högskolorna om vad som bör prioriteras inom energiforskningen.

– Vår huvudsynpunkt är att det är en ren felsatsning. Man lägger alldeles för mycket kraft på kärntekniken. Det är klart att vissa aspekter av forskningen är av godo, men kärnkraften som helhet löser inte klimatfrågan utan är tvärtom en resursslukande aktivitet som man inte ska uppmuntra. Även om reaktorerna blir bättre har vi fortfarande enorma olösta avfallsproblem, och kärnkraft förblir en ändlig energiresurs. 

– Visst är uran ändligt, men med den nya kärntekniken vi utvecklar kan den räcka i hundratusen år. Uran är ändligt, visst, men sett ur det perspektivet är ju allt i världen ändligt, konstaterar Imre Pazsit. 

Både Jonsson och Pazsit menar att attityden till kärnkraft har förändrats, både akademiskt och bland allmänheten. Jonsson kallar det för "en framtidsbransch". 

– I Finland bygger man en ny reaktor, och England har tagit fram ett regeringbeslut på att börja utveckla sin kärnkraft. Det här är inget som bara sker i Sverige, det är internationellt i Europa. 

Imre Pazsit pekar på flera aspekter som lett till en förändring. 

– Inom tjugo, trettio år kommer världens energibehov att ha exploderat, med utvecklingen i Kina, Indien, och USA:s möjliga satsning på vätebaserade bilar. Då finns det egentligen inget annat som går att bygga ut på så kort tid. Solceller och vindkraft täcker en försvinnande liten del i dagsläget. 

I Sverige tar han upp avskaffandet av den så kallade "hjärntvättsparagrafen" i april 2006.

"Hjärntvättspragagrafen" var den sjätte paragrafen i kärnskyddslagen som förbjöd alla spekulationer kring kärnkraftsutveckling i Sverige. Det var exempelvis belagt med fängelsestraff att göra en kostnadsberäkning på ett svenskt kärnkraftverk. Lagen trädde i kraft 1984 och var framför allt ett verk av dåvarande energiministern Birgitta Dahl. Sedan paragrafen avskaffades, menar Pazsit, har det blivit enklare att rekrytera inom kärnteknik. 

– Vi har varit rejält underbemannade inom det här forskningsområdet, vilket har lett till att vi inte riktigt orkat följa med i utvecklingen. Därför är det väldigt fascinerande av vi i Sverige ändå faktiskt ligger i absolut framkant när det gäller flera områden av kärnteknik. 

I förra veckan publicerade DN en läsarundersökning där man hävdade att hälften av svenska folket nu är positiva till kärnkraftsutveckling. Men Mikael Karlsson ifrågasätter att en sådan attitydförändring verkligen ägt rum. 

– Man får ju svar beroende på hur man frågar. Ställ frågan om vi ska satsa på förnyelsebar eller icke förnyelsebar energi så får du en helt annan respons. Sedan tror jag att det beror på vad man jämför med. För ett par år sedan lät det ännu mer positivt, men sedan tror jag att pendeln har svingat tillbaka.

Anledningarna till att kärnkraften är den så kallade generationsväxlingen. I Sverige har vi endast generation 2-reaktorer, som har relativt liten energiutvinning i förhållande till uranet. Men i framtiden, säger Imre Pazsit, kommer man kunna bygga generation 4-reaktorer: reaktorer vars energieffektivitet är mångdubbelt större. 

– Nu planerar branschen internationellt att ta ett jättestort systemhopp. Men på grund av folkomröstningen är det fortfarande inte riktigt rumsrent att prata om det här i Sverige. Jag tycker att det är fantastiskt spännande, säger Imre Pazsit. 

Samtidigt säger han att generation 4 inte kommer att vara aktuellt förrän om "tio till femton år" och att det inte lär bli i Europa den första reaktorn byggs. Och i Finland, där man bygger en reaktor av generation 3 – den bästa och säkraste sorten som finns just nu – har problemen och fördyringarna hopat sig sedan bygget påbörjades.

Mikael Karlsson säger att industrin i stället borde fokusera på användbara alternativ till kärnkraften. 

– Forskningen borde läggas på andra områden, dit hör exempelvis förnybara energislag och energieffektivisering. Där har industrin verkligen ett ansvar att bekosta forskning på förnybara energislag, effektiviseringar och energieffektiv teknik som möter behov i utvecklingsländer, säger han.