Canana vill visa det verkliga Mexiko
Filmschablonen av Mexiko är ett land där allt utspelar sig i huvudstaden och kretsar kring den sorglösa medelklassens liv. En bild som producenten Pablo Cruz vill förändra.
- Genom att skapa filmer och berätta historier från olika delar av landet vill jag sprida bilden av det Mexico som verkligen finns.
Mexiko har en lång tradition av filmskapande. Redan på 1940-talet blev landet känt som en filmnation, och på senare år har man upplevt en ny era av unga filmskapare. Storfilmer som Babel, Pans labyrint och Children of men har under det senaste året nått de svenska biosalongerna. Och under Göteborgs internationella filmfestival fick vi i år chansen att upptäcka lite smalare mexikansk film. Tolv filmer, varav nio nyproducerade, har hittills dragit en publik på mer än 6ı000 besökare.
Den tveklöst största publiken kom för att se den mexikanske skådespelaren Gael García Bernal tala om sin debut som regissör med filmen Deficit. Filmtältet utanför Draken var fullt till sista ståplats.
Grundidén till Deficit var att göra en komedi om en överklasskille som ordnar en vild fest i sina föräldrars villa. Men den utvecklades till en berättelse om klassmotsättningar.
- Det är omöjligt att bortse från politiken när man berättar en historia om Latinamerika, konstaterade García Bernal.
- Du ser orättvisor varje dag i Mexiko, klasskillnader som har funnits med från landets barndom, när de spanska kolonisatörerna kom och tog makten, förtydligar han.
För två år sedan startade han, tillsammans med skådespelarkollegan Diego Luna och producenten Pablo Cruz, filmbolaget Canana. De ville göra filmer som ger en annan bild av Mexico än den som produceras i Hollywood.
Canana vill även uppmuntra unga oetablerade filmare att förverkliga sina idéer, bland annat hjälper man till med slutproduktionen av filmer. García Bernal hävdar bestämt att vem som helst kan göra film, bara idén finns där.
- Det finns många unga talanger i Mexiko, men problemet är att de flesta flyttar till Hollywood, där de stora pengarna finns, berättar han. Han tillägger att han känner ett ansvar att försöka få dem att stanna kvar och göra film i Mexiko istället, och slippa anpassa sig till Hollywood.
Pablo Cruz uttrycker samma åsikt, när GFT möter honom på Riverton hotell.
- USA förpestar mig, men de har mycket pengar och är ett maktcentrum man antingen måste erövra eller undvika. Vi har valt att medla, säger han med ett sarkastiskt flin.
Vi möter honom en tidig lördagskväll på hotellet. Han har nyligen avslutat en radiointervju och man kan ana sig till en viss trötthet. Cruz berättar att Gael García Bernalds idé till filmen Deficit även var det som la grunden till deras filmbolag.
- Canana ägnar sig åt att omfamna alla latinamerikaner och mexikaner, säger Cruz.
Både Garcia Bernald och Pablo Cruz bodde under perioden i Europa, men med beslutet gav de sig tillbaka till Mexico där de återförenades med Gaels barndomsvän, skådespelaren Diego Luna, som genom åren bott kvar i Mexiko.
- Vi beslöt oss för att produktionsbolaget var det bästa vi kunde göra med våra liv.
I film har Mexiko alltid blivit fel representerat. Det har gett en bild av ett land där allting kretsar kring huvudstaden som ett händelsernas centrum. Så ser det inte ut i verkligheten.
Cruz påpekar att det i Mexiko lever 110 miljoner människor och att endast 30 miljoner av dessa är bosatta i Mexiko city.
- Därför har vi på Canana beslutat att aldrig filma i huvudstaden. Vi vill istället sprida bilden av Mexico, för att ge en bild av det Mexiko som verkligen finns, säger han.
Under filmfestivalen har de visat två filmer som de har producerat.
- Deficit var det ingen tvekan om att vi skulle visa, den är hela grundtanken med Canana. Med Cochochi var det däremot annorlunda. Där handlar det om Tarahumarafolket. Det är ett folk som ingen någonsin sett trots att alla vet att de finns, och här ger sig regissören ut för att se hur de lever. Därför blev det en viktig historia om Mexiko att berätta, säger han.
Cruz skrockar till när han får frågan om sina åsikter kring det mexikanska filmutbudet på festivalen.
- Det kanske är fyra fem filmer som visar det Mexico vi lever i i dag, resten är mest äventyr och universell estetik, men det ger ju också en intressant horisont, säger han och nämner filmen Malos Hábitos (Dåliga vanor) som handlar om en anorektisk kvinna.
- Visst är det jätteviktigt att ta upp anorexi, men man kan ju inte direkt påstå att det är Mexikos första bekymmer.
