Ett trivsamt litet kafé alldeles utanför Slussen. Matilda Kihlberg, sångerska i Cartwall, sitter vid ett av borden och sippar försiktigt på sitt skållheta kaffe. Iklädd grön kofta, svartvitrandig scarf och stora nördbrillor berättar hon om sitt band och om den konstiga känslan att plötsligt vara någon inom musikvärlden.
– Det känns helt overkligt. Att bli nominerad fanns inte ens på kartan, säger Matilda Kihlberg.
Det var tidigt förra månaden som Cartwall, bestående av Matilda Kihlberg och Olle Blomström, fick det glada beskedet att de blivit nominerade till pris på Manifestgalan.
– Jag trodde först inte att det var sant. Jag tänkte att det är väl säkert något sådant där pris som flera hundratals små band nomineras till, säger Matilda Kihlberg.

Cartwall är en av fyra kandidater till Digfipriset. Det delas ut till osajnade artister som spelats på musiksidan Digfi, en hemsida för just demoband. Förutom Cartwall är Cocoanut Groove från Umeå, Emily McWilliams Desert Soul från Stockholm och Knivderby från Jönköping nominerade.
Digfi beskriver Cartwalls dansvänliga musik som en blandning av Commodore 64-musik och James Browns röst, The Slits och en Cheiron-variant av popundret Britney Spears. Matilda Kihlberg gillar beskrivningen. Hon tycker att den stämmer väl överens med den egna bilden av musiken. Desto mindre gillar hon den vanliga jämförelsen mellan dem och electropopduon The Knife.
– Visst, vi är en kille och en tjej och vi har en laptop. Men att bara därför jämföra oss med dem är att göra det väl enkelt för sig

Själv nämner hon inspirationskällor som Daft Punk, Michael Jackson och den svenska electroduon Tough Alliance. Precis som de sistnämnda består Cartwall av två personer som ständigt strävar efter nya musikaliska uttryck. Olle Boström gillar att experimentera och leka fram nya ljud ur sin laptop. Han gör först grundstommen till musiken, varpå Matilda Kihlberg lyssnar igenom och skriver text till melodin. Därefter träffas de för att spela in.
– Vi jobbar väldigt snabbt och effektivt. Vi spelar i stort sett in en hel låt på en kväll.
Fyra av deras låtar finns tillgängliga för allmänheten på deras Myspacesida.
Det är lätt att urskilja ett tydligt mönster i tematik. De flesta texter handlar om hur det är att bo i lilla Piteå och hur less bandet blivit på alla pretentiösa musiker som finns där. Matilda Kihlberg berättar också att de även handlar om klubblivet i staden. Cartwall är stora fan av klubbmusik.
– Jag är själv ett stort fan av Gwen Stefani. Hon har sådan karisma och attityd.
Matilda Kihlberg har alltid haft en stark relation till musiken. Hon har sjungit i flera körer och studerat på musikgymnasium. Förutom Cartwall har hon sjungit för flera Stockholmsrelaterade band, till exempel Convoy Roadstar, som hon hade tillsammans med Frej från Slagsmålsklubben. Dessutom har Matilda Kihlberg spelat in två låtar med electroduon Lo-fi-FNK.

Matilda Kihlberg och Olle Boström möttes för första gången på radioproducentutbildningen vid Musikhögskolan i Piteå.
– Det började med att vi diskuterade musik. Sedan skickade vi låtar till varandra via mejl. Med tiden blev vi allt sugnare på att göra egen musik. Vi testade att spela in en låt och den lät riktig bra. Sedan dess har vi bara fortsatt.
Efter bara ett år som aktivt band är de snart aktuella med sin första platta. Electronicaduon började förra helgen att spela in i studio.
– Det är nu det riktiga arbetet börjar, säger Matilda Kihlberg. Allt måste göras bättre och mer noggrant. Om allt går som det ska kommer Cartwalls debutplatta att finnas i butikerna någon gång i höst.

Tänker ni satsa helhjärtat på musiken nu?
– Det beror så på. Får jag radiojobb så satsar jag på det och går det bra med skivan så prioriterar jag det, säger Matilda Kihlberg och ler.