Det är sommar och tidigt 1980-tal. En tvåbarnsfamilj flyger till Afrika men lämnar yngsta dottern hemma. Fastern som ska ta hand om flickan super sig redlös dagarna i ända. Och efter att ha träffat en kille kommer hon inte längre hem. Flickan beger sig ut på äventyr och får uppleva vuxenlivets lika hårda som absurda sidor.

– Det är vuxenvärlden genom en tioårings ögon. Men hur hanterar man alla upplevelser? Barn har inte verktygen för det på samma sätt som vuxna har, berättar manusförfattaren Karin Arrhenius.

Precis som flickan i filmen är Arrhenius uppvuxen på landet, en tid hon beskriver som spännande men stundtals också rätt händelselös.

– Man hade inte mycket aktiviteter och var oftast hänvisad till att själv glida runt i tillvaron.

Därmed fanns det gott om tid att studera detaljer som en grodas – eller människas – beteende, menar Karin Arrhenius.

Regissören Fredrik Edfeldt har lagt störst vikt vid bildspråket. Det blir inte många ord sagda, däremot översvallas vi av vackra bilder, som naturmotiv och närbilder av ansikten och småkryp.

– Jag älskar att berätta med bilder. En gestaltning av en situation eller miljö kan säga minst lika mycket som en replik, säger Fredrik Edfeldt.

Tillsammans med mästerfotografen Hoyte van Hoytema har Fredrik Edfeldt arbetat med det visuella och 1960- och 70-talsfilm har varit en stor inspirationskälla. Både Fredrik Edfeldt och Karin Arrhenius är inbitna filmnördar och har vuxit upp med Cinemateket och alla klassiker.

– För att skapa samma unika känsla och stämning använde vi bara äldre filmutrustning, plus att vi arbetade mycket med äldre erfarna, bland annat ljussättaren till flera av Godards filmer.

Den franske auteuren har varit en stor influens. Precis som i nya vågen-filmerna siktar man i Flickan på ”äkthet” och ”naturlighet”. Det är sparsamt med smink. Ansiktena är skitiga och svetten rinner. Fredrik Edfeldt kommer nära inpå sina skådespelare. Den tioåriga flickan gestaltas av Bianca Engström, som valdes ut i en audition med upp emot tusen barn.

– Det hade inget med utseendet att göra, säger Fredrik Edfeldt. Det var mer hennes sätt att vara, hennes integritet och råstyrka samtidigt som hon var eterisk och transparent. Den kombinationen gjorde henne klockren för rollen.

Fredrik Edfeldt blev också förvånad över hur lätt det var att instruera barnen. Myten att barn och djur är värsta tänkbara regiobjekt stämmer verkligen inte:

– Nej, tvärtom. Jag gillar hur de skapar en oförutsägbarhet på inspelningen. Vad som helst kan hända. De lever i nuet och har en närvaro vuxna bara kan drömma om. De saknar instrumenten för att agera, istället reagerar de helt naturligt på allt, som om det var på riktigt.

Flickan visas sedan en dryg vecka tillbaka på svenska biografer.