Letar utmanande roller
Malin Crépin kom från ingenstans och nu är hon på allas läppar. I Beata Gårdelers debutfilm I skuggan av värmen tacklar hon sin största och svåraste roll hittills, som väktaren och drogmissbrukaren Eva.
– Det var en tuff roll som kröp in under skinnet på en. Det jobbigaste var alla blickar som man fick från förbipasserande när man var sminkad och såg allmänt pundig ut. Det var otäckt – och dessvärre något missbrukarna får leva med dagligen, säger Malin Crépin som spelar huvudrollen i Beata Gårdelers I skuggan av värmen.
Filmen baseras på Lotta Thells självbiografiska roman med samma namn och är en tung historia om svårigheterna i att ta sig ur ett beroende. Huvudrollen har Eva, en ensam, dyster kvinna som sedan 14 års ålder använt heroin.
Hon har försökt att sluta flera gånger, varit drogfri som längst två år men sedan börjat igen. När Eva träffar polisen Erik tänds ett ljus i hennes annars så mörka tillvaro.
– Deras kamp för kärleken fascinerade mig. Filmens fokus var aldrig heroinet utan det var bara ett motstånd för dem att få varandra. Viktigt för mig var också att inte visa Eva som den typiska heroinisten utan att slå hål på myten om missbrukaren.
För att nå hit var Malin Crépin tvungen att göra en del förberedelser. Bland annat besökte hon före detta missbrukare på Brukarföreningen som berättade om sina egna erfarenheter och beskrev hela processen, från att man köper, blandar och injicerar drogen till vad som händer när giftet lämnar kroppen.
Och eftersom Eva i filmen arbetar som väktare fick hon även genomgå en kort väktar- och hundförarutbildning.
Både fysiskt och psykiskt var det en krävande roll. Speciellt avtändningsscenerna där Eva skulle krampa på grund av abstinens var påfrestande, berättar Malin Crépin. Att hon ändå valde att tacka ja berodde i första hand på Evas dubbelnatur.
– Hon är väktare och samtidigt heroinist. De är lite grann varandras motpoler. Väktaren eller polisen får ofta representera samhällets goda och missbrukaren den onda. Och att polisen Erik faller för henne ser jag som det yttersta beviset på att vi alla är människor, oavsett vad man arbetar med och vad man har för sjukdom. Det är ett starkt budskap framförd av en skicklig regissör, säger Malin Crépin.
Beata Gårdeler beskriver hon som en djärv filmskapare som vet exakt hur hon vill ha det. Precis som Lars Norén, som Malin arbetat med, är Beata orädd att närma sig laddade och allvarsamma ämnen. Något som inte heller Malin verkar särkilt främmande inför.
– Det är inte mörkret i sig som tilltalar mig, men de tyngre rollerna är ofta mer välskrivna och mångfacetterade. En bra roll ska vara lite småjobbig och gärna lära tittaren något så att man inte kommer tomhänt hem från filmen eller pjäsen, utan med nya värdefulla självinsikter.
I skuggan av värmen hade premiär i går, fredag.
Malin Crépin Född i Malmköping, gick gymnasiet i Eskilstuna och studerade sedan på teaterhögskolan i Malmö. Efter examen har hon främst arbetat inom teatern, bland annat som huvudrollsinnehavare i Lars Noréns pjäs A la memoire d’Anna Politovskaia, där hon talar franska. På film har vi sett henne i Miffo, Lasermannen och Upp till kamp. I november tilldelades hon priset Rising star på Stockholms filmfestival. Det går till en skådespelare som gjort utmärkande prestationer på film och som har potential att bli morgondagens stjärna.