Framtidens musikindustri

Del 3: Bredbandsskatt eller frivilliga licenser?

Fildelning har länge varit ett infekterat debattämne och sajten Pirate bay har fått ta de värsta smällarna. I maj 2006 genomförde polisen en razzia där man beslagtog verksamhetens servrar och i januari i år åtalades företrädarna för Pirate bay för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen.

Fildelare protesterade mot åtalet genom att hacka sig in på polisens hemsida, så att den tillfälligt var ur funktion. Det är ett tydligt exempel på hur infekterad frågan är. Sällan möts kontrahenterna i en seriös diskussion.

– Många talar om att olaglig nedladdning måste stoppas, medan andra insett att det inte går och även tycker det är självklart att folk ska få ladda ner. Debatten dem emellan har inte varit konstruktiv och ser inte ut att leda någonstans, säger Eva Modin, vice vd för Svenska tonsättares internationella musikbyrå, Stim.

Nu tror sig Stim ha funnit en lösning på problemet. Genom att internetoperatörerna höjer sina månadsavgifter kan pengar kanaliseras till artisterna. Principen är följande: en vanlig internetanvändares månadsavgift höjs med ett belopp som står i proportion till det samlade nyttjandet av musik på nätet. I gengäld ska denna person fritt och lagligt kunna ladda ner upphovsrättsskyddad musik för eget bruk.

– Vi vill att det ska vara lagligt med nedladdning, men samtidigt vill vi att musikskaparna ska få pengar för sin musik, säger Eva Modin.

Mer specifikt ska internetoperatörer sluta licensavtal med Stim och andra rättighetshavare, på samma sätt som radiokanaler, affärskedjor och idrottsanläggningar redan gör. Sedan några månader tillbaka har Stim fört en dialog med internetoperatörer som Tele2, Telia, Glocalnet, Comhem, Bredbandsbolaget och Skycom. Initiativet har bemötts mycket positivt, berättar Eva Modin.

– Internetoperatörerna ser detta som en möjlighet, en chans att slippa agera som nätpolis och jaga fildelare. Tillsammans ska vi utforma idéer om hur vi på bästa sätt kan göra nedladdningen legal.

Innan förslaget kan komma i bruk måste en mängd ekonomiska, tekniska och juridiska problem ses över. Bland annat måste negativa effekter för de lagliga musiktjänsterna noga beaktas. Stim ska se över nedladdningsstatistiken i Sverige, undersöka hur nedladdningsstationerna fungerar organisatoriskt och även överse de internationella erfarenheterna.

Ett annat problem är att internetanvändares vanor ser väldigt olika ut. Vissa laddar ner mycket, andra knappt något. Ska den som laddar ner mindre behöva betala samma pris som ”storladdaren”? Eva Modin liknar problematiken med systemet för tv-licensen. Människor ser olika mycket på tv, men alla betalar ändå samma avgift.

– Naturligtvis kommer erbjudandet att vara frivilligt, man behöver inte betala om man inte laddar ner, tillägger hon.

Eva Modin är övertygad om att Stims förslag kommer att genomföras. Det har inga brister, så varför skulle det inte bli av, menar hon, och ”alla är dessutom så positiva”.

– Många har tagit kontakt med oss och berättat att de gärna betalar extra för internet för att veta att det man sysslar med är okej.

Men långt ifrån alla är positiva. Rasmus Fleischer, tongivande piratdebattör och en av grundarna till upphovsrättskritiska organisationen Piratbyrån, tror inte att förslaget skulle fungera. Det har för många brister.

– Långt ifrån alla musiker inkluderas, plus att uppladdning fortfarande skulle vara olagligt. Det ser jag som helt befängt. Och vad det innebär är att människor som vill ladda ner tvingas betala pengar till Stim, samtidigt som de fortsätter jagas av Antipiratbyrån eftersom de fildelar.

Vidare är det inte heller riktigt klart hur pengarna ska fördelas, fortsätter Rasmus Fleischer. Det finns än så länge ingen metod för att fullt ut mäta hur mycket en viss artist eller låt laddas ner.

– Och om antalet nedladdningar blir måttstocken för hur artister får sin betalning ser jag en risk för en viss urvattning av musiken. Crazyfrogprincipen kallar jag det, när tillfälliga musikhajper får störst andel pengar.

Magnus Erikson, pressansvarig på Piratbyrån, tillägger:

– Det finns ju så många olika typer av musik, men det verkar inte Stim ha insett. Något som vi istället borde se närmare på är hur vi ska göra för att få all musik på nätet meningsfull. Det löser inte Stims förslag.

En annan skeptiker är Nicklas Lundblad, ledamot i regeringens IT-råd och flitig skribent i ämnet informationsteknik och samhälle. Han ser i motsats till Stim inte nedladdning som något större hot mot musikindustrin. Istället tror han att en radikal förändring av upphovsrättslagen främst skulle gynna branschen. Lagen i dess nuvarande form motverkar bara nyskapande, menar han.

– Det finns två enkla saker. I upphovsrätten finns för lite utrymme att bygga vidare på andras idéer eller skapelser såsom parodier, att använda sig av små stycken eller göra en helt egen version av ett redan existerande verk. Nummer två är skyddstiden. Den är för lång. Upphovsrättslagen säger att man måste vänta i 75 år innan man får röra ett verk. Vill man nyttja sig av ett yngre verk hindras man alltså enligt lag.

Lundblads avhandling Law in a noise society, som i februari lades fram vid institutionen för tillämpad informationsteknologi på Göteborgs universitet, belyser konsekvenserna av den nya tekniken. Särskilt upphovsrätten och integritetsskyddet har varit ifrågasatta. I avhandlingen talar Lundblad bland annat om hur rättsliga reformer bör ersättas med licensreformer. Det ska vara frivilligt att avgöra om man vill låta andra använda sig av ens verk eller ej, argumenterar han. Med modellen Creative commons får upphovsmannen själv välja vilka rättigheter hon eller han vill erbjuda.

En sådan modell skulle vara mer demokratisk och öppna för fler möjligheter för artisterna, tror Nicklas Lundblad. Men hur får artisterna betalt? Det finns många metoder, säger han. Prenumerationstjänster som Itunes, filantropimodeller där fansen betalar artisterna efter vad de anser musiken vara värd, med mera.

– Folk har en övertro på den där absoluta killer application-modellen som fungerar för alla. Men en sådan finns inte. Vi är alla olika människor som vill konsumera och ta till oss musik på olika vis. Istället bör man ha flera olika rättsliga, moraliska och ekonomiska modeller. Liksom låta flera blommor få blomma ut på samma gång. b