2006 antog regeringen en hemlöshetsstrategi som ska löpa mellan 2007 och 2009. För de två första åren satsades 66 miljoner kronor för att komma åt hemlösheten. Alla ska vara garanterade tak över huvudet och erbjudas insatser utifrån individuella behov.
Ett av målen i strategin är att inga barn ska vräkas. Men aktuell statistik från Kronofogdemyndigheten visar att 89 barn i landet har vräkts under de första 50 dagarna sedan årsskiftet. 18 av dem var bosatta i Stockholms län. I Botkyrka har fyra barn vräkts, i Upplands Väsby två och i Ekerö och Huddinge ett barn i vardera kommunerna. I Stockholms stad har tio barn vräkts. Detta har fått Stockholms stadsmission att reagera starkt.
- Nu måste politiker verkligen bestämma sig. Barn får inte vräkas, säger direktor Marika Markovits.
Hon säger att en vräkning drabbar barn särskilt hårt. Förutom att barnet förlorar sitt hem och sina saker måste det också ofta byta skola eller förskola med konsekvensen att barnet förlorar sina vänner och stora delar av sin grundläggande trygghet. För äldre barn innebär vräkningen också en stor skam.

På Kronofogdemyndigheten säger man att myndigheten inte tar någon särskild hänsyn till att det finns barn med i bilden.
- När en vräkning ska ske skickar vi ett meddelande till socialtjänstförvaltningen och då får de utreda ärendet, säger Jesper Bergqvist, verksamhetscontroller.
Målen i hemlöshetsstrategin ska nås genom en samverkan på nationell, regional och lokal nivå. Socialstyrelsen ska ta fram en vägledning till kommunerna och har fått i uppdrag att genomföra strategin i samråd med Boverket, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten och andra berörda myndigheter liksom Sveriges Kommuner och landsting. Vägledningen kommer inte att vara färdig förrän i juni.
- Men för att vara tvingande krävs det ändringar i olika lagar, säger Christina Boman Karlsson, utredare.

Regeringen ska se över lagstiftningen bland annat vad gäller Försäkringskassans möjlighet att betala ut bostadsbidraget direkt till socialnämnden alternativt hyresvärden. En arbetsgrupp med personer från flera departement har tillsatts, med socialdepartementet som sammanhållande departement.
- Ett huvudspår i vårt arbete är att myndigheter och huvudmän måste ta sitt ansvar särskilt när barn är inblandade. Det får inte bli så att barn faller mellan stolarna, säger Henrik Kjellberg, politiskt sakkunnig på socialdepartementet.
Han säger att ytterst ligger ansvaret för att barn inte blir vräkta på kommunernas socialtjänstförvaltning. Redan nu är barnen skyddade i en mängd paragrafer i socialtjänstlagen, till exempel: 'När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver och verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden'.

Men så sker alltså inte i alla ärenden. I Stockholms stad är alla stadsdelsförvaltningar suveräna i sådana beslut. Och uppgifter om vilka stadsdelsförvaltningar de tio vräkta barnen har bott i går inte att få fram. Rent allmänt har staden har en policy om att när allmännyttan ska vräka en barnfamilj, ska de larma socialtjänsten.
- Sedan startar de en utredning, säger Dag Helin, direktör för socialtjänstförvaltningen.
Gertrud Brorsson (mp), ledamot i socialtjänstnämnden i Stockholms stad, menar att socialtjänsten ofta går in och löser problemen i sista minuten. Ibland skickar de bara ett brev, som kanske inte läses i tid.
- För att vara säkra på att barn inte vräks måste socialtjänsten aktivt söka upp familjen, annars kommer deras insatser ofta för sent, säger hon.
Hon säger att socialtjänstnämnden kan utarbeta sådana direktiv, men då måste det ske på uppdrag av kommunstyrelsen. Och under den här mandatperioden har det inte skett.
- För barnfamiljerna handlar en vräkning oftast om brist på pengar. De behöver hjälp med hyra och skuldsanering. Istället får de bo på dyra hotellhem. Det är ett feltänk.
Hon tillägger att barn måste kunna gå i skolan och bli vuxna i lugn och ro, utan traumatiska upplevelser.

Kristina Axén Olin (m), ordförande i kommunstyrelsen, har inte gått att nå. Ann-Margarethe Livh (v), oppositionsborgarråd, tycker att det är bra att SFT lyfter frågan och säger att hon personligen ska försöka göra något åt missförhållandena.
- Men jag tror att problemet beror på nedskärningarna inom socialtjänsten. Personalen går på knäna och det kan till och med leda till brott mot socialtjänstlagen.

Marika Markovits anser att regelverket hos socialtjänsten är utformat för standardsituationer som familjer i kris, missbruk, skilsmässor eller arbetslöshet. När man möter människor med akuta problem som faller utanför mallarna kan det leda till handlingsförlamning.
- De mest utsatta passar inte in i något standardformat utan kräver individuella insatser, säger hon.