Efter att antirasistiska tidskriften Mana under ett antal intensiva veckor varit den främsta måltavlan för borgerliga skribenters anklagande skottsalvor valde ansvarige utgivaren Babak Rahimi att lämna sitt uppdrag. För, som han sade, tidskriftens skull.
Nu axlas hans mantel av Rebecca Selberg. Feministiskt orienterad doktorand i sociologi, som har mycket svårt att förstå att hennes tidskrift anklagats för att ha en nedvärderande kvinnosyn.

De senaste månaderna har varit tumultartade för den antirasistiska tidskriften Mana. I mitten av december kom uppgifter om att bidragen från Kulturrådet kunde komma att dras in. Anledningen var att en medlem i rådets referensgrupp motsatte sig planerna på att ge minskat, men likväl fortsatt, stöd.
Frilansjournalisten Dilsa Demirbag-Sten ansåg att Mana 'inte har tillräckligt hög kvalitet då den innehåller en uppskruvad retorik och glider mellan Israelkritik och antisemitism'. Hennes åsikter vann visst stöd inom rådet, och fem avgående styrelseledamöter tog tillfället i akt att anklaga tidskriften för att ha 'en nedvärderande syn på kvinnor' och tangera rasism i sina ofta vänsterriktade analyser.
Den efterföljande debatten kom dels att handla om innehållet i Mana, dels om huruvida Kulturrådet - ivrigt uppbackade av borgerliga debattörer - idkade politisk censur. Om tidskriften, som till slut fick sitt stöd, kan sägas ha vunnit den sistnämnda debatten måste den anses ha förlorat den första. Efter upprepade anklagelser om att han 'hittat på' en av tidningens skribenter - den iranska feministen Sharare Irani - valde ansvarige utgivaren Babak Rahimi att lämna sin post. "

Det är i denna kontext 25-åriga Rebecca Selberg, doktorand i sociologi vid Växjö universitet, tar över arbetet som juridiskt ansvarig för tidskriftens innehåll.
- Redaktionen föreslog mig enhälligt och styrelsen följde redaktionens rekommendation, säger hon. Jag har jobbat med tidningen länge, varit aktiv i interna diskussioner och haft idéer om hur man kan utveckla tidningen.
Framför sig ser hon, och resten av Manas reaktion, nu ett förtydligande av de journalistiska ambitionerna.
- Jag har varit väldigt inne på att vi ska driva tidningen i en mer journalistisk riktning, där vi har ett tydligare uppdrag att granska, avslöja och belysa aktuella teman och ämnen inom vårt område.

Vad rör sig Mana i sådana fall ifrån?
- Ibland har tidningen haft en tendens att skriva långa artiklar på ett kanske lite väl akademiskt språkbruk som kanske skrivit folk på näsan. Att man tar ställning på ett sätt som gör att det blir tråligt att läsa. Att Mana förklarar hur det är. Ibland kan det nog vara mycket mer effektivt att ställa en fråga istället och låta läsaren tolka själv.

Debatten i och i anslutning till Kulturrådets beslut - som indirekt ledde Rebecca Selberg till hennes nya uppdrag - var intensiv. Men lärorik.
- Den här kritiken har varit tvådelad, säger hon. Å ena sidan har det varit en diskussion om kvaliteten i Mana. Det var någonting som Kulturrådet också kritiserade och stödet sänktes för att kvaliteten har varit bristande. Vi har förlitat oss på ideella krafter, och ibland har det svajat. Den kritiken har vi tagit till oss. Vi är medvetna om problemen och arbetar med dem.
- Den andra delen av kritiken har varit ideologiskt. Där har vi fått lära oss hur en borgerlig offensiv på kulturområdet ser ut, och vi har fått ta del av den inställning borgerliga skribenter har till vänstertidskrifter.
Stödet till Mana var genom hela Kulturrådsdebatten stort. Och det tycktes inte svikta heller när tidskriften anklagades för att - för legitimitetens skull - hålla sig med falska skribenter. Men kanske markerade den bitska borgerliga kritiken kanske ändå ett nytt fenomen i det offentliga samtalet. Att en stridslysten höger som vädrar morgonluft. Och vågar anklaga maktkritiska antirasister för rasism.
- Man har ju märkt att högern verkligen varit på framfart på en massa områden, säger Rebecca Selberg. Vi har en borgerlig regering och näringslivets tankesmedjor håller väldigt hög produktivitet. Och det får genomslag.

Vad anser du om anklagelserna att Mana haft en nedvärderande kvinnosyn?
- Jag tycker att det är bisarrt. Det är helt absurt, jag vet ärligt talat inte vad de syftade på. Jag har verkligen uppriktigt försökt förstå vad de menar, och jag är ändå normalbegåvad, men det går verkligen inte. Vi har en majoritet kvinnor på redaktionen, vi har kvinnor på de tyngsta posterna, de flesta skribenter är kvinnor, och de flesta som intervjuas är kvinnor. En majoritet av bilderna i tidningen föreställer också kvinnor, och då är det inte bröst och rumpor utan kvinnor som är handlande subjekt.

Arbetet som ansvarig utgivare för Mana är ett förtroendeuppdrag. Ett oavlönat sådant. För Rebecca Selbergs försörjning står doktorandtjänsten vid Växjö universitet, där hon sedan 2005 arbetar på sin avhandling - en intersektionell analys av hur olika yrkesgrupper inom vården ställer sig till genus och jämställdhet.
Om hon har nytta av sociologin i arbetet med Mana?
- Det är alltid nyttigt att vara sociolog, säger Rebecca Selberg och skrattar. Kanske är det nyttigt att ha ena foten i en journalistik tradition och andra en akademisk. Det kan väl vara ganska bra om man kan förena de två kritiska traditionerna i en kulturtidskrift.