Men bäst ihågkommen är han för sina många noveller, vilka återpublicerats upprepade gånger efter hans död. Förlaget Six memos har nu valt att publicera ett urval av dessa i svensk översättning av Monica Scheer.

I Storljugarna & 19 andra sanningar är nästan uteslutande alla de olika berättelsernas handlingar förlagda till ett stort gods på landet där det inträffar märkliga saker. Upprepade gånger märker jag att de olika personerna smälter samman, och det blir svårt att hålla isär de olika karaktärerna och deras relationer till varandra.
Upplägget är det samma i många av berättelserna: en historia med små bisarra detaljer, underfundigheter och lätta provokationer som inte klarar av att lyfta hela berättelsen - och därefter en oväntad vändning på slutet.

Alla novellerna följer till synes ett och samma mönster, men ibland glimtar det till och någonting är helt annorlunda. Ett exempel på det är Det öppna fönstret, där stämningen redan från början skiljer sig från de andra novellerna och allt plötsligt blir mörkt och obehagligt. En man vid namn Framton Nuttel besöker sin systers bekanta på landet för att vila upp sig men får det motsatta.
En liten välplacerad lögn vänder vistelsen upp och ner och med väldigt enkla medel kryper berättelsen in under huden på mig. Det hela är över på några minuter - för mig och för Nuttel.
Men i de flesta andra fall slutar berättelsen just där jag börjar tycka att den blir intressant. Några av novellerna är minnesvärda men de flesta av dem saknar kraft, och samlingen som helhet lämnar inte mer än minnet av några bisarra detaljer och en fadd smak efter sig.