Regeringen släppte nyligen sin statistik över den svenska vapenexporten 2007. Vapen för 9,6 miljarder såldes från den svenska vapenindustrin till utlandet under året som gick. Den svenska vapenexporten har fördubblats under de senaste tio åren.

Bakom den svenska exportökningen finns en konsekvent satsning på vapenindustrin från svensk sida, dels inom EU, och dels genom skamligt stöd för exempelvis klusterbomber på internationella konferenser.

Vilka länder är det då som Sverige säljer vapen till? Det är värre än vad många svenskar kanske tror. Genom hela historien efter andra världskriget har Sverige kontinuerligt försett de flesta av världens krig med vapen.

När Jugoslavien under början av 90-talet upplöstes i ett blodigt inbördeskrig användes bland annat svenska vapen. Jugoslavien var faktiskt under hela 80-talet den tredje största köparen av svensk krigsmateriel. Under 70-talet exporterades kanonerna istället till Iran, och användes sedan i kriget mellan Iran och Irak.

När USA invaderade Irak skedde det också med hjälp av svenska vapen. USA har ända sedan 90-talet varit en återkommande köpare av bland annat det svenska pansarskottet AT4, som effektivt mördar människor exempelvis genom att dess ammunition kan tränga igenom tjocka husväggar eller bepansrade fordon. AT4 är ett av de svenska vapnen som används i Irakkriget. Bara av den här typen av så kallade 'lätta vapen' exporterade Sverige under 2007 för över en miljard kronor.

Under 2007 fortsatte vår export till världens oroshärdar. I slutet av året exporterades vapen för strid till Turkiet. Samtidigt stod det klart att Turkiet planerade en invasion av de kurdiska delarna av Irak, något som också blev verklighet. Sverige sålde också vapen till oroshärdar som Pakistan, antidemokratiska stater som Saudiarabien och länder som just nu är i krig, framför allt USA.

Det finns otaliga exempel på hur svenska vapen använts i krig. Och det är ju egentligen inte konstigt alls. Militära vapen tillverkas för att man ska kunna döda människor med dem. Att de sedan också används till detta borde kanske inte få oss att höja ögonbrynen.

Ändå har riksdagen slagit fast riktlinjer för vapenexporten, med en målsättning att svenska exporterade vapen inte ska hamna i krig eller användas till kränkning av mänskliga rättigheter. Men vad är poängen med sådana riktlinjer, om vapnen ändå går till diktaturstater, inbördeskrig, invasioner och militära aggressioner?

Det finns en motbjudande skenhelighet i den svenska vapenexporten. I riksdagen tas återkommande beslut om att vapenexport i princip inte ska ske, men om den sker är det enbart till fredliga demokratiska stater.

Samtidigt agerar Sverige helt annorlunda i praktiken. Vid en internationell konferens för att förbjuda klustervapen nyligen argumenterade Sveriges representanter för att alla klustervapen inte skulle förbjudas. Tanken med klustervapen är att sprida förödelse över ett stort område genom att fylla en bomb med en stor mängd mindre bomber (eller annan dödsbringande materia).

Eftersom Sverige vill sälja klusterbomben Bombkapsel 90 gjorde vårt lands representanter vad de kunde för att undanta vissa klusterbomber från förbudet.

En annan typ av klustervapen som Sverige säljer är ADM401 från Bofors - en ammunition för Bofors granatgevär Carl Gustaf. Ammunitionen slungar ur sig tusentals sylvassa pilar som sliter sönder människokroppar som kommer i dess väg. Den är enligt Bofors reklam 'extremt effektiv' och används mot 'mjuka mål' (människor alltså).

Det här är bara några exempel ur den verklighet som den svenska vapenindustrin pumpar ur sig i dag. Vi vet vad vår vapenexport använts till tidigare. Nu har vi ökat tempot och pumpar ut ännu fler och ännu vidrigare vapen till världens oroshärdar. Bör vi verkligen acceptera det?