Bolivia gick i söndags till folkomröstning om de bolivianska energitillgångarnas - i huvudsak fossilgas - ägande, marknadsföring och export. Bolivia är Latinamerikas fattigaste land men har regionens näst största gasfyndigheter efter Venezuela. Folkomröstningen var en indirekt konsekvens av det så kallade gaskriget i oktober 2003. Då dödades omkring 70 demonstranter som protesterade mot regeringens energipolitik och president Gonzalo Sánchez de Lozada tvingades till sist lämna landet. Bolivias nuvarande president Carlos Mesa tvingades gå med på en eventuell omläggning av energipolitiken genom en folkomröstning för att stabilisera situationen i landet.

Mesa och hans regering uppmanade bolivianerna att rösta ja till folkomröstningens fem frågor. De radikala delarna av oppositionen, företrädda av fackföreningarna COB och COR och aymaraindianen Felipe Quispe, förespråkade en total bojkott då frågan om nationalisering av energitillgångarna inte fanns med på valsedlarna. Oppositionens kanske främste företrädare och kokaböndernas ledare Evo Morales och hans parti MAS valde dock att stödja folkomröstningen. Deras linje gick ut på att säga ja till att riva upp den gällande energilagen från 1996, förnyad statlig kontroll över gasreserverna och att stärka det statliga oljebolaget YPFB, samt att säga nej till att använda fossilgasen som en förhandlingsbricka i territorialkonflikten med Chile och att exportera gas.

Folkomröstningen har kritiserats för sina långa och invecklade formuleringar. Frågan om en eventuell gasexport löd: 'Godkänner du att Bolivia exporterar gas inom ramen för en nationell politik som täcker bolivianernas gasbehov, stöder industrialiseringen av gasen i landet, beskattar oljebolagen med upp till 50 procent av gasens och oljans värde till förmån för landet; använder tillgångarna från export och industrialisering av gasen till i huvudsak utbildning, sjukvård, vägar och jobb?'

De första prognoserna visade på en seger för ja-rösterna i alla fem frågorna och Mesa var inte sen att utropa sig som segrare. Han kallade valdeltagandet på 60 procent för 'en demokratisk fest' men glömde att nämna att deltagandet var obligatoriskt och att de som valde att avstå hotades med böter motsvarande en halv månadslön. Trots hoten om direktaktioner från fackföreningar och indiangrupper gick valet lugnt till.

President Mesa har genom att låta folket ta ställning i den infekterade gasfrågan stärkt sin legitimitet. Han har också genom folkomröstningen lyckats fördjupa sprickan mellan den parlamentariska vänstern och de radikalare sociala organisationerna. Morales har förbättrat sin position som seriös kandidat inför presidentvalet 2007 genom att förespråka en institutionell lösning på gasfrågan. Han lyckade även åstadkomma en klar seger för ja-rösterna på de tre första frågorna. De utomparlamentariska grupperna kan å sin sida peka på att röstskolkandet blev omfattande trots ett obligatoriskt valdeltagande.

Det är ännu oklart hur valresultatet ska tolkas och vad det kommer att få för konkreta konsekvenser för Bolivias energipolitik. Så frågan 'vem vann?' borde kanske bytas ut mot ett 'vem kommer att vinna?'.