Ledningen i Peking medgav i förra veckan att man tvingats hantera protester från den stora etniska folkgruppen uighurer i landets nordvästra provins Xinjiang. Oroligheterna i provinsen blossade upp den 23 mars, samtidigt som den kinesiska militären hade satts in för att kväsa de tibetanska protesterna i de provinser som gränsar till Xinjiang. De lokala myndigheterna i staden Hotan meddelade i förra veckan att ”en liten grupp” försökt uppvigla till oroligheter och ”till och med lura med massorna i ett uppror”.

Uighurerna i Hotan, en stad i kanten av Taklamakanöknen, har flera gånger tidigare genomfört protester mot hur de behandlas. Många tibetaner och uighurer menar att deras autonomi bara är symbolisk eftersom alla viktiga politiska beslut fattas av kommunistpartiets företrädare.När kommunisterna tog makten 1949 var 90 procent av befolkningen i Xinjiang uighurer, men numera utgör befolkningen en minoritet i provinsen.

Xinjiang har stora naturrikedomar, i synnerhet olja, och den kinesiska ledningen har försökt dämpa spänningarna i regionen genom en kombination av ekonomiska moderniseringar och hård politisk kontroll. Den stora inflyttningen av människor från andra delar av Kina och myndigheternas hårda restriktioner mot lokalbefolkningens rätt att utöva sin religion har samtidigt underblåst agget mot myndigheterna.

Peking har sedan länge hävdat att det finns islamistiska terroristgrupper i Xinjiang. Efter terrordåden mot USA 2001 sammankopplade de kinesiska myndigheterna kampen mot de lokala separatisterna med det globala kriget mot terrorismen. Enligt regimen har hundratals uighurer fått utbildning av talibaner från Afghanistan.

I en tv-intervju den 10 mars varnade kommunistpartiets ledare i Xinjiang, Wang Lequan, alla som planerade att störa de kommande olympiska spelen.

– Oavsett nationalitet, eller vem det är, så kommer sabotörer, separatister och terrorister att krossas av oss. Det råder ingen tvekan om detta, sa Wang.

Lokala analytiker menar att Peking inte längre bara har att hantera den kritik som riktas mot den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i landet. Nu handlar det också om att behålla greppet över de oroliga regionerna i västra Kina.

– Protesterna vi ser nu är resultatet av kommunistpartiets ovilja att erkänna de misstag som man gjort i sina kampanjer mot separatismen, säger den pekingbaserade forskaren och författaren Wang Lixiong, som rest mycket i både Xinjiang och Tibet.

Wang Lixiong menar att protesterna kommer att fortsätta om inte myndigheterna beslutar sig för att förändra politiken. De flesta kineser har aldrig under de 59 år som gått sedan kommunistpartiet kom till makten upplevt lika stor personlig frihet som nu. Men myndigheterna är fortfarande oförsonliga mot personer som utmanar deras styre.

Ledningen i Peking har avfärdat kraven från internationella människorättsgrupper om att landets etniska minoriteter ska ges verklig autonomi. I takt med att oroligheterna har spridit sig i de olika regionerna har myndigheterna istället blivit allt aggressivare i sin retorik och fördömt demonstranterna.

– De som inte älskar fosterlandet är inte kvalificerade till att vara människor, sade nyligen Zhang Qingli, Tibets kommunistiske partiledare, i samband med en presskonferens.